"detta måste vara det längsta samtalet jag haft"

Har pratat i telefon med min pappa en timme.
Inte så att vi var speciellt djupa eller så, det mesta som sades var något i stil med "vadå klicka i rullfönstret, vilket jäkla rullfönster, jag ser inget rullfönster... jaha. det rullfönstret, det kan de väl säga då då" eller "det här kommer aldrig gå, om jag missar något varje gång är det ju dömt att misslyckas med att fylla i så många siffror rätt".
Han hjälpte mig nämligen att boka biljetter till London dit jag tänkte dra i maj/juni-skiftet för att fira att jag har sommarlov.
Annars sitter jag och äter knäckebröd med jordnötssmör och sylt och några trekanter skrattande kon. Har varit och sprungit (pappas kommentar på detta var: "springa är ju jättejobbigt. Jag sprang en gång för ett tag sen och fick jätteont i knät. Tycker inte du springa är jobbigt? Jag får ont i hela kroppen alltså." Enastående engagemang från fadersfiguren min, eller vad säger ni?!) så firar med denna kulinariska dröm.

Igår var Adam här och vi tog kusinbilder. Försökte mig på en Astrid Lindgren-referens och skrev "Du å ja, Adam" men fick inte "Du å ja, Filippa" till svar. Fail. Men ändå fint.
Tjarå

och mina lungor skriver kärleksbrev till varje andetag i björkarnas stad

tjugoett

Skottårssystern har "fyllt 21 år" vilket firades hos mig i torsdags.

Skavde av fingrarna när jag knöt ihop tusen ballonger men det var det värt. 

Julia bjöd sina kompisar hem till mig och vi hade picknick på golvet

Väldigt god mat hade vi kirrat; bulgursallad, pastasallad, guacamole, hommus, brie, tortilliachops och bröd. 

Igår firades det med släkten här i Holm.
Fint att vara hemma och känna att allt är precis som vanligt. Två små yr-tottar dansar till mello-hits på högsta volym tidigt på morgonen och alla bara är som de är.

Julia hade gjort små skyltar till all mat

Kidzen hade party med fiol och dans

Pappa festklädd och nöjd med gitarren i högsta hugg till födelsedagssångeriet

prinsesstårta och ett hjärtligt försök att tvinga fram någon slags vår

I lördags svidade jag om till nyinköpt vårklänning från emmaus och försökte mig på någon form av vintertrots. Sedan blev det båtfärd till Felicia som fyllde 23 förra helgen. 

Hon hade nämligen bakat och stått i eftersom det var bjudet på kalas

På kylen hittade jag valen mitt bland allt annat snyggt

 ...och i vardagsrummet hittade jag fram till kakorna och tårtan som serverades på berså och kunga-tallrikar dagen till ära.

Väldigt trevligt kalasande! Hade med mig kameran också för en gångs skull vilket var fint. Ska försöka hitta tillbaka till någon form av fotograferande igen kanske.

"..hela guds långa dag, ja, OJOJOJ vad jag ska gno"

Satte upp en lista på dörren för att lugna mitt neurotiska jag.
Imorgon är en annan dag och det är då allt ska göras, som mors lilla lathund sa.

Nu blir det tidig kväll efter tårtkalas-och-mello-lördag!

en bild från en annan dag, en dag som den här

Ibland vill man vara tyst.
Ibland vill man skrika.

Jag vill hitta platsen där jag inspireras maximalt utan att varken glömma eller gömma mig själv. Det är inte alltid lätt och ofta slår det bara en i huvudet en dag. Att läsa en krönika eller se en bild eller bara lyfta blicken millimeter från sin egen dy och se en helhet. En helhet som inte är hel, så klart, och eftersom man inser detta blir den ändå helare än det man såg innan.

Fredag. Pluggar. Har fått information intryckt i hjärnan från åtta till tre för att sedan åka till ett bibliotek och längta efter inspiration.

Idag skriker jag tyst.
Det är ok.

januaridagar

Jag tillbringar januaridagarna med att göra sådant jag inte vet om jag kommer orka sen, sen som under våren, sen som under tiden allt annat trycker på. Tar till vara på att kunna lunka fram i maklig takt utan skoltrycket. Har en del kvar att skriva men tar en rad i taget på hemtentamen. Skickar mail efter mail om viktiga ting. Skriver stuntsaker i kalenderns vårblad som jag kommer le åt då, sen. Springer kilometrar på löpbandet. Torkar av köksutrymmen jag aldrig använder. Balanserar på stolen och häller upp havregryn i stora glasburkar. Läser rad efter rad i böcker som inte har något med skolan att göra. Dricker kopp efter kopp av svart kaffe och försöker bestämma mig om jag ska avvara denna lyx senare. Antony and the Johnsons på hög volym.

Jag kontaktar psykolog, lagar dörr och lampa, jag bokar tvättid och kokar linssoppa. Jag hittar trivsamma ensamhetsögonblick och börjar ta för vana att ringa min syster. Jag ritar igen och köper dyra onödiga och nödvändiga prylar. Sorterar böckerna i bokhyllan. Struntar i att dammsuga ett tag till. 

Tredje januari sa jag, i en annan värld skulle jag vara du.
Sen blev jag arg på mig själv. Inte blossande, flammande arg. Inte irriterande arg. Bara ilska i en lugn form som kanske förändrade mig, i alla fall förändrade veckan jag precis levt.
Varför säger jag något sådant till någon jag inte ens känner. Som om det skulle vara omöjligt för mig att ta tag i det jag tycker är viktigt. Som om jag skulle vara inkapabel till att åstadkomma något för min egen skull. Sen började jag. Utan att bestämma mig. Insåg först nu vad jag gjort. Kanske ska man aldrig bestämma sig.

Skriver cv och tänker på sommaren.
Tittar på tågbiljetter och flygbiljetter som skvallrar om andras liv.
Tittar på kalendern som skvallrar om mitt eget.

så var det 2013

Tja kompizar
Fick en arg kommentar om att inget händer här och kan ju villigt erkänna att så faktiskt är fallet.
Främsta orsak skulle jag nog säga är att jag, prokrastineringsdrottning som jag är, inte riktigt..(ehh...haft tid? orkat? tagit tag i?) skaffat internet i lägenheten jag nu bott i ett och ett halvt år.
Andra orsaker är att instagram, för övrigt min bästa app, har dödat mitt fotograferande med riktig kamera. Plus att mina bästa modeller bor i Holm, ja, jag talar om mina syskon.

Men ett litet inlägg ska jag väl kunna klämma fram mellan arga meddelanden till hyresvärd (om att min toalettdörr fortfarande är sönder, gah) och ändringar i arbetet om psykopater (som jag är hemskt nöjd med).

Så.
I jul var jag hemma och gosade med mina småttingar. Och detta resulterade faktiskt i några bilder, med riktig kamera, som ni kan få se. Dessa barn, av högsta kvalitet, är nämligen helt galna och detta gör sig bäst på fotografi (i verkligheten är ljudnivån något störande nämligen).

puss

TJA

ok. tänkte bara få det dokumenterat att jag är en galen människa som funderar på att läsa hundrafemtio procent nästa termin. fast. det är ju gött att vara galen. och det är gött att lära sig grejer. vi får se hur det blir helt enkelt. laterz

oktober tvåtusenelva

söndag // kviberg