om blå

blå är ett state of mind som är jävligt irri efter ett tag.
Då behöver man sitta i karlsrovägens finaste lägenhet och dricka vitt och titta på sexandthecity och bli omhändertagen. Brudiga manér kanske, men ändå värt!
Köpte ett läppstift idag. Också brudigt men riktigt fint! Pout heter det och lär bli min nya grej. Så 2011!
Det blev en väldigt spontan stadsvisit igårkväll med spexiga shotz och kånken i högsta hugg. Känner att sådant också är värt! Värt en dag efter, en dag som den här.

blåblåblå. Blir nästan arg på mig själv när jag inser att jag bara kräks om att hösten varit så jävla blå när jag faktiskt varit glad också! Jag har ju varit glad när jag promenerat och hämtat mina tisdagsskojbarn. När jag hittade jordglobslampan. När jag tittat på våravännerliv. När jag glott på isbjörnshunden genom fönstret. När ninnie skickat vykort. När jag åkt buss. När jag vaknat av en syster som pussar mig över hela ansiktet. När pappa kom och hämtade min carriefåtölj från myrorna. När jag yogat. När jag secondhandshoppat. När jag fick daty. När jag varit i göteborg. När jag levt i bergochdalbanans höjdpunkter i knepiga livssituationer.

Så när tvålaxelva äntligen startar ska jag komma ihåg det.

hej, osammanhängande blogginlägg.
Skyller på tidpunkten. (03.19 är ju annars ett finfint klockslag att ägna sig åt andra aktiviteter än att blogga, typ sova och sånt!)
Hoppas ni förstår mitt syfte, även om det ibland till och med är oklart för mig själv.

kusiner

Två fina kusiner gjorde precis en filippa och räknade till tre och tog sig i kragen. Jag säger ju att det funkar!

min bästa julklapp från sis

vill bara visa!

knock- knock - knocking on sad girls door

Promenerar hem mitt i natten för att få kvalitetstid med mitt tankevirrvarr och lite luft i mina lungor. Skickar sms. Blev inte våldtagen. Godnatt.
Har daty-tid. Klickar mig vidare från blogg till blogg, länk till länk. Helt plötsligt ser jag en video där jag fanns med några sekunder, från Håkanspelningen i Lund. Ser facebookalbum med den sliskige fotografen från lacoca (varför var vi ens på lacoca!?) där bildbevis på att mitt hår var perfekt under gårdagskvällen, i alla fall inledningsvis, finns. Orkar inte lägga mig, har ändå spenderat mestadels av dagen i min lilla docksäng ätandes pizza från medya och tittat på tre avsnitt vem kan slå filip och fredrik på raken. Kul liv. Vinterpromenerade till Sofia när jag vaknade ordentligt (läs: tio på kvällen) och hade kvalitetstid med henne och Emma (läs: åt godis, gosade med sixten och tittade på sexzandthecity).

Inser att jag måste rycka upp mig. Städa inombords, städa lägenheten, städa bort massa skit som jag tramsar runt med. Suddasuddasuddasuddabort min sura min och inte tänka så mycket. Göteborg blir bra. Allt ordnar sig. Jag ska inte oroa mig. Jag ska bara vara. Go with the flow, funkar ju alltid!

hårupdate:

innan kvällen började - håry fönat och fint! Ready to rumble!



under kvällen - ser fortfarande ut som jag snott PartyBarbies peruk! Härligt!

congratzZz

Emma kom precis hem till mig och gjorde det legitimt att dricka rödvin (ok, jag hade redan druckit ett glas samtidigt som jag pratade med Ninnie i telefon men det kändes faktiskt inte helt fel eftersom jag kommunicerade med en bästis, dessutom skulle jag ändå hunnit dricka ett glas och Ninnie ett sipp om vi satt och vinade tillsammans. :)))) .
Emma meddelade mig att jag strösslat trappuppgången med mina trosor.
Grattis snöstorpsvägen 6B säger jag då och plockar upp dem med ett leende! Orkar inte kolla källartrappizen...

uppe i ottan

var och hälsade på mormor på bäckiz igår och idag. Undrade hur det gick där i virrvarret av ledbrutna, sjuka, dementa och diverse sjuklingar. Beundrar min mormor så väldigt mycket.

"Jo, igår frågade en om jag alltid tar in på det här hotellet när jag är i stan..
Jag sa att det var första gången."

Sinnesnärvaron att ta saker och ting med ett leende är beundransvärd! Tänk om man själv var sådan och inte en bitter tjugoåring som juldeppar när ingenting egentligen är fel.
Fick yogamatta i julklapp igår, tänker bara på eniro/hitta/??-reklamen där de letar efter hitta-sig-själv-mattor. Fab! Nu ska jag alltså hitta mig själv! Härligt! Kanske ska hitta mig själv på Halmstads gator ikväll!? I snömodden kanske jag ligger där, det som är jag, det som jag letar efter?
Fast jag kanske är mig själv som mest när jag sitter i noppiga trosor (insåg att de var sista paret, sprang ner, bad bön i trapphuset, fick bönesvar=ledig tvättid, tvättar nu två 60-tvättar, nöjd tjej) och ful t-shirt och blundar och låter emma borsta mitt hår och kräma mitt ansikte (samtidigt som hon i härligt utbildande ton delger hur man ska massera in snövit-krämen (?) på rätt sätt i huden, allt för bästa lyster). Ska kanske anlita henne som livscoach. Låta henne göra en makeover på mig varje morgon så att jag rent kroppsligt kan utge mig för att vara en pigg och fräsch människa utan problem och pubertala kroppsutbrott. Så kan hon få spela sims3 när jag åker och pluggar och allt annat man ska göra. Winwin! Vore gött.
Äsch. Nu ska jag slira runt på isiga gator, dricka lite öl och dansa bort mina sorger. Dansa fastän hjärtat brister som säkert! skulle sagt. Också gött!


ps. Dagens hårupdate. Börjar anta blek färg även på iphonebilder. Det artar sig!

adventskalendern #24

Lite försenad final på adventskalendern:




Julafton.
Något kaosartad men ändå fin.
Det kanske är så det ska vara..

God jul och god fortsättning!
Tack för alla julhälsningar, kort, sms, samtal, blickar, vinkningar.
Tack för alla pressys!

adventskalendern #23

Lucka 23

dan före dan

Det enda jag kan säga är att man ska vara med sin familj och sina vänner. Idag har jag fått krama om och byta julklappar med några fina och sedan fått komma till pittoreska lilla holm och känna av julestämningen på riktigt.

Var där du ska vara! Uppmaning!
Jag ska vara i Holm där mina små hjärtan finns!

tha grrrinch

Jag tänker att det vore trevligt om någon kom och ryckte ur mig mina Grinchenmanér. Hade gärna sprungit omkring i tomteluva och stulit varendaste juldekoration (särskilt de fula som är på lyktstolparna på fredsgatan som jag måste gå förbi varje gång jag ska hem.) Samtidigt har jag ju försökt på något sätt väga upp mina grinchkänslor med att vara precis som vanligt och julpynta och vara säsongsenligt glad och snäll. (Kom precis på vilken fantastisk metafor detta är för min känslomässiga höst.) = det har blivit lite för mycket. Lite för stort leende i kombination med lite för tom blick, lite för mycket julpynt i kombination med ostädad lägenhet och allmän misär. Härlisch!!!!!!

Alltså är det dags att ta tag i julen på allvar nu, såhär dan före dan. Nu ska jag ut och leka santas little helper och ge de jag inte träffar imorn sina klappar. Sedan slå in de klapparna jag somnade ifrån igår och fixa det sista med klapparna till mormormorfarfarmorfarfar. Städa lägenheten, julduscha (bada!?) och om energin finns där kanske till och med ha ett leende på g hela tiden. Vad sägs om detta? Åh, vilken bra idé! Finfint! Hejdå! Tjobaliba!

adventskalendern #22

Jag sitter och opeppar julen. Kul liv.
Har i alla fall slagit in klapparna och rimmat på min matta.

sis

syster.
jag säger allt för sällan hur begåvad du är.
jag säger allt för sällan hur mycket jag tycker om dig.
jag säger allt för sällan hur mycket du betyder.
därför säger jag det nu.

adventskalendern #21

Tänk ut din favorit-julpsalm!
Min är nog nummer 427, Ringen I klockor, ja, ringen
Försökte hitta ett bra klipp utan att lyckas, men det är ju ändå så att den bästa versionen är den med pappa när han spelar sitt fina komp på gitarren.

Annars är Dagen är kommen riktigt fet! Sjöng den idag på Sjung in julen i Nikolai och på julkonserterna i söndags. Det är riktigt fint med stämmor och brass och gigantiskt crescendo och många människor som sjunger tillsammans!

när vänder det?

Vet inte om det har med att det är den kallaste, mörkaste, kortaste men på samma gång längsta dagen på året men något har kommit och tagit min energi ifrån mig. Jag börjar undra när det ska vända. När ska jag sluta titta oavvänt ut i luften. När ska jag sluta tänka mina komplex högt i huvudet bara för att lungorna inte orkar fyllas med den kalla luften.

Idag för ett år sedan flyttade jag hit.
365 dagar har jag bott här.
Det som förändrats mest är kanske hur jag ser på mig själv.

adventskalendern #20

Jag vet inte hur mycket rimmat det blev men julklappsrimstugan blev ändå lyckad! Kaffe och fullkornspepparkakor med tre fina vänner och en sixten är verkligen att rekommendera!
Rimma på!

fallerfallerfaller

Phoenix - 1901 - A Take Away Show from La Blogotheque on Vimeo.

Bon Iver - For Emma, For Ever Ago - A Take Away Show from La Blogotheque on Vimeo.

fastnar bland La Blogotheques videor

Helt ok sysselsättning en måndagsmorgon!

Det snurrar i min skalle.

När man har varit iväg på tusen projekt och repetitioner och jobb och stan och inte-hemma under flera dagar är det så skönt att bara traska hem alldeles i sin ensamhet och sedan bara vara hemma. Känslan kanske inte dröjer sig kvar så länge men när den väl kommer ska man ta till vara på den. När det kan vara lagom stökigt och det gör inte ett dugg. När jag kan dra på mig de lagom fula kläderna som värmer skönt efter frysfrossningar under konserten i kyrkan. När jag kan titta på parlamentet och äta pepparkakor och bara tycka det är skönt att ha sådär lite ont i huvudet och vara lite snurrig av trötthet eftersom jag vet att jag kommer få sova när jag vill och lediga dagar väntar.

adventskalendern #19

Dansa runt granen!
Om man är i ett sammanhang, typ julfest med både vuxna och barn, där det erbjuds grandans så ta chansen. Det är värt det om så endast för att se föräldrarnas olika karaktärer; den glada mamman som tar över totalt, den dittvingade pappan som endast är med för att sonen/dottern får gråtanfall om direkt kroppskontakt inte finns hela tiden - pappan ser ursäktande mot borden och stolarna bredvid där nästa personlighet sitter, pappan med stort p - han som tycker att dans är trams och gärna visar upp någon slags skada att skylla på (plåster på fingret, gammal idrottsskada i knät o.s.v.) och så mamman som är med men inte riktigt hänger med så att barnet lite snällt puttar undan henne att stå bredvid och klappa med i musiken (gärna på ettan och trean i äkta svennemanér!). Då kan man istället vara lagom engagerad, visa hur man gör the westerbergz way och snällt iaktta de sociala mötena som endast uppstår kring julegranen!

adventskalendern #18

Musik som den ska vara kan vara på så många sätt. Ett sätt är att stå precis framför en duktig kör som sjunger julpsalmer fyrstämmigt rakt in i hjärtat och ger mig rysningar och ett leende som inte går att tvätta bort. Ett annat sätt är som denna lilla video. Så bra så man ryser, för kombon stråkkvartett, dessutom med duktiga Elina på viola, och Tingsek är inte att leka med, den är till för att lyssnas på och älska.

So do it! Dagens lucka!!

lägesrapport

I den snöslaskiga avgasfärgade vinter-modden vandrar man alltså nu genom Halmstads gator. Vet inte om jag väntar på något bättre, en vitare värld, som att det skulle spela någon roll. Julklappshandlade och gick sedan in i min värsta fälla (monki. rea.) och kom ut med en tröja och ett par skor. Hatar mig själv lite. Står inte för mina ideal eller min verklighetsuppfattning eller mina beslut (typ. handla inte upp dina pengar på strunt idiot) men klackar för halva priset är ju ändå helt ok. (hur tänker du nu filippa?)

Jag kommer verkligen vara dålig på att vara student med något minimerad inkomst.. Med tanke på att jag nu när jag söker lägenhet behöver tänka på om mina kläder får plats eller inte, kul att vara sambo med svarta klänningar liksom, istället för om jag får plats eller inte.
Hela att-vara-student-grejen skrämmer mig lite.
Kom in på psykologlinjen och är fortfarande sjukt ambivalent när det gäller att veta om jag verkligen vill detta eller om jag bara krisar igenom ännu ett val av livsriktning eller om det är meningen eller om jag bara är dum. Samtidigt fick jag tårar i ögonen när jag på min lilla fröken iphone klickade fram antagningsbeskedet och insåg att all ångest jag halvt planerat i mitt huvud blev inställd och känslan bara blev en enorm lättnad. Jag kom in. Ja tack. Jag vill ha min plats. Gud är god.
Det är dit jag kommit nu. Nästangråter när jag inser att jag inte behöver ha ångest över saker jag planerar att jag ska misslyckas med. Kan någon bara ta mig i axlarna och skaka om mig, tack.

Förresten. Drack chailatte idag utan att få ont i magen. Funderar fortfarande på om hela ont-i-magen-alltid-sen-jag-kan-minnas-grejen bara handlade om något knäppt psykosomatiskt som försvann när jag började träna (och fortfarande finns kvar fast jag blivit otroligt otränad de senaste veckorna). Kanske aldrig behöver träna igen. Eller så var det bara en tillfällighet. Bättre olycka med nästa chai kanske. Slut.

adventskalendern #17

Gör pepparkakshus/byggnader/ting/instrument/whatevah!

Lite meckigt, mycket roligt!

En cello och en blåsa på fingret senare (ja, ninnie, jag var den enda som brände mig på det smälta sockret. Har nu finfint batman-plåster)

jag är inget svin, jag sätter bara knorr på tillvaron

Så kan man säga efter två kusinkvällar med småtimmeprat i rad. Men vad menar jag egentligen? Funderar över om det är ens handlingar som definierar en eller om man egentligen bara är som man är oavsett vad man gör. Jag är som jag är. är ju annars det mest lama konstaterande nånsin. Som meningar avslutade med ordet punkt. Också riktigt lama.
Orkar inte fördjupa mig i allt livstrassel för tillfället. Kommer eventuellt sudda ut det här någon avlägsen morgondag men det känns skönt att världen av publicerade utkast får veta just nu.
godnatt

några ord om tomhet

Har ni någon gång fått den där undflyende känslan av att någon man för ett samtal med är någon annanstans? Ögonen ser in i ögonen, registrerar att dina läppar rör sig men det är en rastlöshet och en tomhet som vibrerar i luften och gör så att orden du säger inte blir som du tänkt och fånigheten i kommentarerna du tänkt fälla blir övertydliga och talar ett eget språk i ditt huvud innan du ens säger dem. Så när orden väl yttras har du redan förkastat dem och känner att rastlösheten och ointresset hos den andra personen blir tydligare och växer och vill ut och du bara säger. ok. hejdå. för att avsluta på bästa sätt och går hem och tänker, vad gjorde jag för fel och grubblar och ältar och blir liten och obetydlig. Ibland undrar jag om den som förmedlar ointresset är medveten om att det är ett val att vara intressead. Eller om det rent ut sagt inte ens är ett val, inte går att låtsas. Kanske är det bättre att vibbarna finns där så att irritationen inte blir så stor. Eller så kanske ledsamheten över de missade orden bli större än vad den borde vara. bara på grund av tomhet.

Tomhet kan verkligen vara en tråkig grej.
Överanalytiskt jobbig brud är också en tråkig grej.
Hej vinter.

adventskalendern #16

Fantastisk kvalitet på mina bilder från fröken i-phone.
Dagens tips. Ät julbord med arbetskamrater. Helst på miniatyrbord och miniatyrstolar. Och njut av snön. Tänk så fint det är och glöm att det är jobbigt att skotta. Antislaskpropaganda må hända men jag säger det ännu en gång; njut av snön och glöm alla problem.

adventskalendern #15

Gör din egen julmat = gör maten du ändå ska göra så julig du kan med de medel du har hemma. Till och med jag med min ringa matkunskap kunde få till en något så när julifierad måltid! Grundreceptet var min käre vän davids specialitet; couscous med lök. Har hört om detta kulinariska mästerverk så många gånger att jag kände att det var dags. För att piffa upp detta valde jag att ha i quorn och äpple. Dessa ingredienser stektes med massor av kanel. I couscousen rev jag apelsinskal och pressade sedan ner apelsinsaften. Efter detta rörde jag om, serverade med sallad, lite kanel, knäckis med mjukost, tre tända ljus, apelsinjuice och julstämning! Helt ok! Tror i alla fall att den juliga versionen slog den vanliga versionen, vilket kanske inte säger så mycket.. men det är väl bara att vänja sig nu när man snart blir student.
Snabbmat när den är som bäst!?!

Om ni skulle få för er att julifiera er måltid vill jag gärna veta resultatet!! Sharing is caring!








till efterrätt en liten gillespeppis med sista ädelosten jag hittade i kylen.
sånt är värt!

adventskalendern #14

Jul-te.
När jag flyttade till denna lägenheten visste jag vad som var viktigt att göra allra allra först, innan något var ordentligt uppackat: hemgjorda lappar till te-burkarna. Har alltid varit lika bra på att ha rätt prioriteringar!

insikt

Att inse att man är en medelmåtta jämfört med sina otroligt begåvade syskon gör kanske lite ont. Men samtidigt gör det ju absolut ingenting-nada-nothing. Det är som att klämma lite på ett blåmärke, ontskönt. För hur knäppt är det inte att jag får sitta på främsta raden och fånle framför galet tight och bra musik för att mina föräldrar fick ännu ett pyre och ännu ett och ännu ett, och ja, ni fattar poängen. Hur galet är det inte att så mycket talang kan samlas i deras kroppar, mina älskade älskade syskons kroppar. Unika och lika och fantastiska! Jag älskar att få vara en medelmåtta jämfört med dom och just nu gör det inte ens ontskönt, nu är det bara skönt och fantastiskt! För jag älskar ju dom så rysligt mycket och är så galet stolt. Särskilt ikväll, för vems syster ägde alla som går estetmusik på sture. Jo min! Minminmin!

and there was more

jag och sandry i julia-tolkning av cassandra rhodin

Inspriation Cassandra Rhodin

Systern min är bland det kreativaste jag vet, därför gör jag så mycket för henne. Går på modevisning i genomskinliga plastshorts till exempel eller låter henne sminka mig obscent mycket, ägnar mina lediga dagar i studion, fixar modeller, tillåter redigering av detta slag (ögonen!!) och liknande. Allt för konsten, baby!

adventskalendern #13

Trettonde december och lucia. Mångt och mycket en dag med minnen för lilla mig. Minnen av tusen lussetåg, sånger, saffransbullar, skrynkliga linnen, glitter, röda band, tonårspojkar iförda strut, skratt och fniss med kransklädda tärnor, en davidfika för så länge sen, en nykär morgon för lite mindre längesen, tidiga vintertimmar med nariga läppar, smutsiga vita sockar, stearin på fingrarna och musiken. Den som gjorde det värt.

Så dagens lucka är att lussa. Jag och delar av mitt arbetslag gjorde detta förra onsdagen (Ninnie var olyckligtvis i USA när vi hade första och enda repetitionen = vi röstade henne till lucia)
Jag och min familj gjorde detta idag på avdelning 81 idag för kära mormor. Lussa är grejen alltså!

adventskalendern #12

Att gå på luciatåg med många många människor som sjunger väldigt väldigt fint är en bra grej. Inte bara för att vara konstant nostalgi-hög under en timmes tid utan också för att mellanspelet mellan vers ett och två i Personent Hodie gör så mitt hjärta slår en volt och att Tärnans visa ger mig rysningar över benen och armarna och i nacken på det mest behagliga sätt. Att sitta bredvid sandry och kunna viska, nu kommer denna låten och nu kommer denna (precis som när man kollar på en film någon annan redan sett och den säger vad som ska hända precis innan det händer och man bara vill slita den i stycken. förlåt!)
Bra sak att göra en söndagkväll helt enkelt!

lalala där fick du ditt och jag fick mitt

Blir galen av hjärnans betingade värld av låtsassignaler som gör att jag inte kan lyssna på vilken musik jag vill. Måste byta låt för att inte gå från allt-är-ok till sitter-still-och-tittar-ut-i-ingenting. Fan. Det är inte ens romantiskt roligt fint att vara deppig och grå i vintervärlden. Inte ens jag som är bäst på att romatisera de olika sinnestillstånden till max tycker det är ok längre.

Ingenting plus ingenting blir nånting. Lyssnar på Babian istället. Istället för.. nej.

Ok. Det försvann. Ok. Jag blir bitter istället. Ok. Det får väl vara ok. Bara att ta tag i ångesten, beta av de tomma dagarna och sätta igång med livet igen. Gött mos. Nu kör vi. Eller. Jo. men visst. Jag är ett svin. Att samhället bjuder på mänsklighet är ju förbannelsen vi alla lever med. Att folk skrattar när man säger du är älskad. För det som djupt inne i oss alltid sa detta budskap har nu försvunnit från det kollektiva medvetandet. Nu är det bara idioterna som mässar samma sak, om och om igen tills det bara verkar vara tomma, desperata ord. Så fortsätter jag skrapa på ytan av de personer jag vill ska vara del av livet och gräver ett hål i mig själv samtididigt. Fall ner i hålet, fyll mig med andra tankar än mina tack.

Privatisering av det egna sinnet var det ja. Inte min grej riktigt. Tar ännu en kopp kallnande kaffe och blir lite längtigt förväntansfull att höra ljuva toner från luciasjungande kids som just nu lever i världen jag levde i för två år sedan.

Romantiserandet av fylleri

Detta ständiga romantiserande. Jag tycker verkligen reklamen med fylleyoutubeklipp som sänds på tv nu är träffande när man tänker efter. Kanske just för att man tänker efter. När slutar fyllan vara rolig, alltså rolig på riktigt? Hur mycket skrattar vi åt de dråpliga situationerna bara för att det inte ska bli obekvämt? Sitter här dagen efter en fin utekväll och säger verkligen inte att det är fel att dricka öl och dansa och ha det gött. Men den annars så svenska måttligheten hänger liksom inte riktigt med när det kommer till alkoholen. Att studera beteendet hos människor, både som man känner och inte känner, under inflytande av rusdrycker är ganska speciellt. Man kan komma fram till rätt många grejer liksom.

Barbiehår, shotbrickor, popklubb, sångaren i bandets svett, randiga tröjor, öl, dansdansdans, bambi på hal is, nattliga äventyr med nattgästerna som sov som prinsessor på min matta. Ibland är det fint att bara vara och fint att komma på vad som är värt något. När jag var och hälsade på mormor igår fick hon mig att inse det. Morfar kom med tidningar och höll henne i handen och tog fram räkmackor och lite vitt. Så insåg jag när jag promenerade i den tungt fallande nysnön hem att det är det som är värt något; vin och att få vakna upp med någon, i olika grader självklart och med den svenska måttligheten!? Sen att de jag vaknade upp med inte hade någon jävla aning om var de var någonstans när de vaknade är ju en annan femma.


puss.

adventskalendern #11

Köp en ordentlig mössa.
Skäms aldrig.
Ord som; jag har aldrig varit varm om huvudet innan, varför var jag så dum, är dumma att ens behöva yttra. Så bara på med björny-mössorna och var glada!

adventskalendern #10

Inställd.
Skulle varit julstädning. Men öl och dans lät bättre i mina öron.

adventskalendern #9

Lucka nio.
Konsten att hotta upp en bild till nivån - jul-dator-bakgrunds-bildy.
Bäst ett: Missionskretsens lotteris vinstlista i bakgrunden, om någon skulle vara intresserad
Bäst två: Ninnie M. Månsson som tror hon är spexig med stjärnan men inte inser att även ansiktet hennes är med på bild. Hej koncentration!
Bäst tre: Pimpad med otroligt opretentiösa kommentarer så som; god jul.
Bäst fyra: Att vara tomte på arbetstid!

adventskalendern #8

Sätt upp stjärnor.
Många.
Om du går hemåt i natten och kylan biter i fingrarna och livet biter dig i själen och du känner dig ensammast i världen så kanske hjärtat smälter lite när du inser att ljus och värme och stjärnor lyser dig välkommen i fönstret och de väntar där på dig.
Dessutom ger den dina väggar och ditt tak det vackraste mönster.

rubrik

Försökte blogga från iphonen innan. Det blev en rubrik. Hade tänkt att det skulle innehålla en kort sammanfattning om vad jag för tillfället aktiverade mig med = fascinerades av facebook och andra internet-tjänster via telefonen tillsammans med herr kyrkoherde. Mycket fint spenderad tid tyckte jag samtidigt som en lite mer skeptisk jens bara tittade på oss och mumlade noobs.

Funderar över identitetskriser. Hur folk ser på mig. Hur jag ser på mig.
Tänker att pappa är som en pappa ska vara. Ser kärleksfullt på mig, fnissar lite och inser att jag inser att min barbie-look bara är en senarelagt identitetskris som tagit yttre former. Inser detta men liksom lever i samma lögn, som jag på ett sätt utger för sanning och på ett sätt inser är mitt liv. Fint att strunta i att man vet att båda vet. Att man kan fnissa och tänka, det går över. Eller inte. Men att det kanske inte spelar någon roll vilket.
Det som skrämmer mig lite är mitt utanförskap med mig själv. Jag sitter lite bredvid mitt jag och tänker att jag bara är inne i en fas. Men det kanske alla gör på ett eller annat sätt. Fascineras över ens egen beslutsförmåga och ens drivkrafter.


Förresten, jag älskar att alice idag sa, vad fint ditt hår är. du har färgat det gult! Enkelt konstaterande. Dagens håruppdatering, kort och koncist.

Marimba är min bästa signal

mitt liv som barbie

Startade mitt nya liv som Barbie idag. Diggar stilen. Hajar fortfarande till varje gång jag går förbi en spegel men tänker att jag snart slutar med det och med takt att mitt hår blir blekare kanske min ansiktsfärg på något mystiskt sätt ser lite mindre vinterglåmigt ut. i wish.

pappa sa, hey there blondie, och gav mig ett sånt därnt ögonkast som jag aldrig under mina tjugo år lyckats lista ut vad det betyder. Fint, fult, skrattar lite åt dig i smyg, tycker om det. No idea! Men med tanke på att han kan fälla kommentarer som "snygg plånbok, är den ny!?" eller inte märka att mamma slingat håret är han kanske inte den modeguru jag önskar få bekräftelse från i vilket fall som helst.
jens sa att jag hamnat i träsket, tittade på mig som om jag hade ett långt liv av dött risigt rött/svart/blekt hår framför mig, skakade på huvudet och valde att inte fälla någon mer kommentar. Något jag kanske ska vara tacksam för.
Några av barnen på tisdagsskoj kallade mig Barbie och undrade om jag hade peruk medan andra sa att mitt hår luktade det godaste de nånsin luktat och att jag faktiskt var fin.

Tror jag väljer att ta åt mig av faktiskt fin.
Kalles Kaviars flickvän going Robynblekt.. snart.
Behöver bara nya glasögon som inte är blå (ni kommer ihåg sverige-vibbarna. not cool). Dessutom kanske jag behöver slipa något på min psykologistudentlook. (inte bra, filippa, ta inte ut något i förskott, du blir bara mer besviken sen när du får veta att du tyvärr inte kommit in. ångestångestångest)

Dagens hår-update alltså.

Nu vidare med vad som simmar runt i mitt huvud för tillfället. Facebook(min materiella bästis jämte ne.se och min nya iphone)s oerhörda kontaktinformation till exempel. Älskar att cruiza runt och upptäcka konstiga samband. Som att min kusin festar med mitt gamla hångel från Lindome. Eller att samma kusins bal också besöktes av praktikanten. Vilka av mina klasskompisar från högstadiet som fortfarande (!) umgås, vilka faddrar som pussar vilka och vilka i Stures gamla studentkommitté som kusinen anser vara öltjuvar. Mycket intressant för en informationsknarkare som undertecknad. Mycket om kusinen också, kanske för att jag i detta nu chattar med boven från björkö. Ska snart få besök av honom och hans stödkragar, känns tryggt. Måste bara handikappanpassa min lägenhet först.

En annan grej jag tänker lite på nu är streptokocker. Tänker att det där killet i halsen nog inte är det. (springer till spegeln, gapar stort, gör självdiagnos, känner mig som fröken emma holmer aka självdiagnosernas mästarinna, tänker att lite sömn löser allt, tänker god natt) Idag har jag nämligen lärt mig något nytt; att sätta alarm på min iphone. Det kunde jag inte igår 02.24 när jag skulle hoppa i bingen. Löste problemet på ypperligt sätt. Smsade praktikanten med order om att ringa och väcka mig om jag inte infunnit mig på kontoret åtta noll noll, alltså inte funnit någon lösning på mitt alarmproblem. Hittade sedan timer-funktionen som jag ställde på fyra timmar och sexton minuter (öhmpf). Vaknade sedan till de ljuviga tonerna av marimba och ägnade sedan morgonen åt att äta flingor framför jullovsmorgon indränkt i silverschampo. Bra där. Men som redan tänkt. godnatt.

adventskalendern #7

En svår grej med jul och sånt är vad man ska önska sig. Jag tänker att jag faktiskt vill önska mig vettiga saker jag behöver men som ligger mer åt jag-vill-ha-strecket än åt jag-behöver-strecket. I år toppas min lista med fler skålar av det slag fantastiska malin gav mig i somras; marimekko oiva 'unikko'. Min bästa skål, äter allt ur den. Mest flingor. Men det hade varit fint att i alla fall ha en till likadan.
Sedan är jag ju en sådan yoga-räv nu (var på mitt sjätte eller sjunde?! pass precis) att jag behöver en egen matta som inte lukar andras svett och som jag kan ha hemma på mitt dammiga golv om jag någon gång mot förmodan skulle få för mig att ligga lite i barnets position, I hear you there emma, eller kanske rent av spexa till det med en solhälsning eller en stund i plogen (som om).
Och om man nu ska köra på jag-vill-ha-linjen ligger ju ett bäddset med muminfigurer ganska nära till hands, eller vad säger ni? Kanske inte något som krävs för att överleva men skulle göra mig lite gladare i hjärtat.
Dessutom tycker jag fred på jorden är en bra grej. Ska försöka tänka på min önskelista varje gång jag tänker något illa om någon, sen ska jag le och tänka fred på jorden, fred på jorden. Kanske blir världen lite bättre då!? Annars har jag varit ganska snäll så tomten kanske fixar åt mig.

Önskelistan får gärna ha en titel; min heter önska kostar ingenting ... Dessutom måste önskelistan vara fin. Så fin så att man kan hänga upp den på lämpligt ställe, till exempel på ens städ/vin/saft-skåp som jag. Där hänger den och påminner om konsumtion och fred på jorden. Fint som snus! Gör en du också!



ps. jag ska nog lägga till en del boktitlar innan julafton.

att lyckas

Idag är den första dagen på resten av mitt liv. Mitt nya liv. Där jag är god och trevlig men ändå lite lagom tuff. Där jag sparar mina pengar och inte gör dumma saker.

Detta skanderade jag högt igår kväll, i och för sig bara i mitt huvud men antar att det räknas lika mycket som någon annans, men tji fick jag. Var mitt vanliga dumma jag hela dagen. Köpte iphone4 som jag lekt med hela kvällen. Lycka är att öva upp fingerfärdigheten på tangentbordet (både ett-pekfinger-greppet och två-tums-greppet), lägga till kontakter och skriva in spexiga eventz i kalendern (så som luciamorgon samling 7.30 och 10 december- aktivitet:lyckorus/ångest?Plats: min hjärna Tid: hela dan).
We live in a material world and i am a material girl. Över till den mörka sidan liksom. Orkade inte grupptrycket, ville också vara med i iphoneklubben, ninnie, det är dags för dig med.
Sedan var det min färga håret gult-dag också. Börjar närma sig vitt, efter frekventa silverschampotvättar, vilket just nu betraktas som målet. Undrar i mitt stilla sinne vem som sa att det är resan, inte målet, som är meningen med färden. Men att vara Kalles kaviars flickvän är inte helt fel det heller. Det enda som jag ångrar lite är att jag inte spelade upp mammas röst i mitt huvud när jag lät Linnea med fejkad självsäkerthet få ansvar om mitt arma hår, vet precis vad och med vilket tonfall hon skulle säga: Är du helt från vettet, Filippa??.
Men det gör inget. För imorgon är den första dagen på resten av mitt liv. Mitt nya liv. Där jag är god och trevlig men ändå lite lagom tuff. Där jag sparar mina pengar och inte gör dumma saker.
Nu vet ni också! Påminn mig gärna!

adventskalendern #6

Prisa svtplay som den underbara funktion den är. Jag känner att som stolt tv-avgiftsbetalare är jag en del av detta mästerverk som sänder denna kvalitetstv gratis på internet. Bara en sådan sak liksom. Eller, gratis och gratis, tv-avgift var det ja. Så till denna diskussion. Alla som hatar jävlarna som ringer och ba: hej, jag ser här att du inte har anmält tv-innehav, äger du ingen tv eller? Men hatar vi inte de som ljuger lite mer. De som ba: fan, de kom och plingade på och såg att jag lyssnade på radio samtidigt som jag glor på tv och har svt-play i bakgrunden liksom. Men hallå? Jag trodde inte jag var ensam om att vilja ha lite bra television att vila ögonen på mellan all skit (som jag, man ska faktiskt inte ljuga, också vill se. Vilket är en annan diskussion; är detta beteende något som jag blivit programmerad av det mediala samhället att vilja eller är det något jag faktiskt vill?) men då måste man ju betala. För om inte jag gör det, vem gör det då? Var har vår tv-solidaritet tagit vägen? Är vi för bortskämda? Vi som bara kan ladda ner vad vi vill när vi vill hur vi vill? Är tvavgiftsbetalarna ett utdöende släkte bland mediahoror och lata nedladdare som vägrar följa åttonde budet?

Eller så kan vi lägga de där femhundranitton kronorna per kvartal till valfri hjälporganisation. Men det är ju ytterligare en diskussion.

Lucka nummer sex: Kolla på julkalendern Hotell Gyllene Knorren!
Gör gärna en topp-fem-julkalendrar-genom-tiderna-lista i huvudet samtidigt!

mörka dagar

Systern min står utanför min trappuppgång och tar luft med sina kompisar, jag äter fläderyoghurt och önskar jag hade en balkong. Förhindrar kortslutning av vattenkokaren som fått spatt de senaste dagarna. Äter lite yoghurt till och tänker att det är gött att göra tvärtom. Nu i vintertid när snön lyser upp allting som sol genom ett smutsigt fönster vill alla gömma sig. Jag orkar inte gömma mig. Ska färga håret gult, matcha mina kaffetänder och sedan fyra av blixtrande gula leenden hela julen lång. Bra plan där, Filippa.

Kaffet står på och dagen är lång. Känner att jag kanske ger en vriden syn på min ledighet, linnea sa precis att jag verkade vara ledig hela tiden. Sanning med modifikation. Jag är ledig hela tiden när alla andra inte är det. Men det finns fantastiska fördelar med detta också. Som att kunna följa diverse topmodelrepriser utan att missa något annat. Eller att främja sitt läsande eller morfarbesök. Eller, färga sitt hår.

Ska fundera vidare på om huruvida det är värt att lägga pengar på silverschampo för att få bort polsk hora-stämpeln eller om jag ska försöka fashionista upp looken och göra så att alla vill se polsk hora ut. Polsk hora-gult är ju ändå en ganska bra färg. Man kan matcha med blått (som jag gör just nu) och få en härlig sverigevibb, och dessutom skulle många unga fjortisar (har inte bestämt mig om jag ska räkna in mig själv i denna skara eller om jag ställer mig utanför) spara mycket pengar på att färga om hår som blivit misslyckat färgat.
Jag känner att detta är ett av många i raden av dumma beslut jag tagit den senaste tiden. Kombinationen LinneaJuliaMaria och min lägenhet, bara det att ifrågasätta, sedan kombinationen Linnea och blonderingsfärg, också något att ta en funderare kring. Men var inte själva poängen med det hela att inte bry sig och att lysa upp vardagen?! Ja, folk kommer le i alla fall.

eftertänksamheter

Efter femtioen månaders bloggande på lippshit (åh, vilket fenomenalt namn!?) tänker jag nu fredag. Frågan är ju då kanske varför tänker jag så. Jag tror att jag hellre förknippas med något som inte har ordet bajs i sig och som känns bättre, som en väntan och som något fint på samma gång. Fredagskänslan är ju faktiskt något av det finaste när man tänker efter.
Kanske är det den jag är ute efter, eller bara lite förnyelse.

Har de senaste månaderna som vuxen, om man ska använda tisdagsskoj-definitionen av vuxenhet - alltså från och med dagen jag fyllde tjugo och slutade vara tonåring=barn, arbetat som församlingspedagog , varit förlovad, liksom badat i vuxenhet och internetbank och träna för att må bra och skriva viktiga saker i kalendern och ha hela livet tänkt i huvudet. Nu är det dags att gå några steg tillbaka; dricka lite för mycket vin, köpa godis på vardagar och ta dumma beslut. Kanske inte den bästa planen men på något sätt ska det ju inte behöva göra någonting.

Pratade med en tjej jag träffade när vi hade spelning med Vincent Vicious i Skara. Hon jobbar som praktikant i sin församling där och facebookchattade lite trevligt överraskande med mig. Blev förvånad att faktiskt kunna svara på frågor och ge råd och dela erfarenheter precis som jag var en sådan där erfaren typ. Sedan insåg jag ju att jag faktiskt är det. Jag gör saker och ting på mitt sätt men jag har faktiskt erfarenhet av det. Har ändå jobbat med det jag jobbar med sedan studenten och det är ett tag sedan nu. På något sätt tänker jag att det bara är tillfälligt och att jag inte lär mig så mycket, men jag lär ju mig något varje dag. Jag har förmånen att jobba med fantastiska människor och träffa fantastiska människor, stora som små. Kanske är det också därför jag överreagerar lite på att sluta. Min höstkris går liksom över i denna sluta-jobby-kris som jag äcklas lite över eftersom jag på riktigt blir tårögd när faddrarna och ledarna och konfirmanderna kommer och pussar mig på kinderna och kramas och säger sluta inte och säger men du ska väl vara med när vi konfirmerar oss och säger det kommer inte bli likadant utan dig. De matar mitt ego och jag står och är jättesmickrad, men det handlar inte om det. Det handlar om att jag trivs så bra i detta sammanhanget och att jag plötsligt rycks ur det enda jag har kvar. Även om jag visste det så känns det som en överraskning på ett sätt, mest för att jag inte insåg att jag skulle reagera så här.
Men livet går vidare. Snart vet jag med vad. Eller snart vet jag med vad inte.

Lyssnar på Tallest man on earth och redigerar bilder från julfesten. Tänker att det är fantastiskt att få jobba dag efter dag efter dag även om ögonen blir ett nät av spräckliga röda linjer och tomma pupiller. Särskilt om man efter att ha städat in på småtimmarna får syn på en drös trötta människor som halvsover bredvid en skylt med fina ord. Det är kärlek.

adventskalendern #5

Femte luckan är en uppmaning. Köp en gran. Pynta den. Gärna mitt i natten, men det går bra på dagen också.

Funderar lite på min plötsliga julhysteri när det gäller att pynta min lägenhet. Undrar i mitt stilla sinne vilken tomrum i mig/lägenheten/livet jag vill fylla. Tänker sedan att det kanske bara handlar om, som jens sa, att jag försöker hitta min personliga inredningsstil och hitta mitt hem som ska identifiera mig och just mig. Och det kanske inte är så lätt som man vill tro.
För det handlar inte ens om ett oss nu. Nu är det mig och bara mig det gäller. Har de senaste månaderna känt mig som världens mest själviska person. Inser att det är så här alla andra tänker och att det inte är något fel att tänka på sig själv när det kommer till sina egna drömmar och planer och sitt egna lilla liv som ska planeras och genomföras. Tvåsamhetens tankesätt sitter fortfarande som en igel på min ryggrad och ger mig dåligt samvete när jag tänker att jag har kapacitet till vad som helst. Jag kan resa vart jag vill, plugga vad jag vill, se vilka möjligheter jag vill, göra precis vad jag vill.

Men som alltid när man drabbas av denna insikt kommer även följden; att jag inte har någon aning om vad jag vill eller behöver eller känner. Men det kanske aldrig var meningen. Det kanske bara var meningen att någon puffar en lite i ryggen åt ena eller andra hållet och så löser sig allt till det bästa.
Här kommer granen i alla fall. Den fantastiska granen.

adventskalendern #4

Ta på dina rödaste läppar. När kvällen är slut och du inte behöver oroa dig för att förstöra looken pussa någon hårt på kinden. Helst någon du tycker om. För min egen del blev det en fadder som hjälp till att städa efter julfesten. De röda läpparna är underskattade!

adventskalendern #3

Årets julmåste är ändå att skicka ett julkort till någon.
Gjorde detta kort förra året med min kära moders anvisningar, skickade aldrig. Blev sedan barnsligt glad när jag själv mottog flertalet julkort från diverse släkt och vänner. Så satt jag där med julkort från andra och dessutom julkort jag gjort själv. Riktigt tråkigt att inse att jag säger till alla andra (läs; mina konfirmander) att julen handlar om att se varandra och om att det är gemenskapen som är viktigast och så sitter jag där och önskar mig själv en riktigt god jul och ett gott nytt år med ett kort jag lagt tanke och möda på. Tråkig självinsikt och därför ett julmåste i år.

adventskalendern #2

Allt prat om vuxenhet kan jag ju bara slänga ut genom fönstret när jag står på hemköp och ser en flaska grädde. Ja, ni såg rätt, en flaska grädde. Sådan där full med kemiska substanser och trams (vill inte ens läsa på etiketten vad den innehåller), och tänker att jag inte ska tänka och lägger ner den i varukorgen och går till kassan och tänker fortfarande att jag inte ska tänka för att jag vet att börjar jag tänka kommer jag tänka att det bara är ett väldigt tramsigt köp. Sen går jag hem och är glad i smyg när jag pimpar min nymicrade mjölkchoklad med ett lager grädde. Direkt ur flaskan. Det blir adventskalendertipset nummer två, med eller utan grädde. Om man dessutom vill ha lite extra kan man doppa pepparkakor. Fast egentligen är de ju godare att doppa i kaffet så strunta i det förresten och spara dem till nästa kafferast.

adventskalendern #1

På något sätt har jag en önskan varje första december att återuppleva någon slags adventskalenderstämning från glömda dagar när jag var liten och hade en bonad på väggen med tjugofyra siffror och små ringar där små paket hängde. Eller det är i alla fall det jag tror mig vilja återkalla. I alla fall säger jag till mig själv att jag ska ha något eget sådant och på något cyberspace-gemenskaps-välvilligt-sätt dela med mig av detta till någon annan. Då när jag var liten fick jag ju inte paket varje dag, nej, syskonen och jag delade lika. Kanske borde bjuda in syskonen att dela på även detta adventskalendersäventyr. De skulle kunna komma med egna luckor av julstämningsattiraljer eller uppdrag.

Eller så kanske detta är ett slags vakuum mellan någon slags inre barnslighet och vuxenvärlden, något jag måste göra och komma underfund med själv. Som att jag skapar en ny blogg fast jag egentligen inte behöver. Kanske vill glömma arkivet av vem jag var och delvis är, eller kanske mest vill gömma det. Så att jag kan skapa ett nytt arkiv av saker att vilja glömma och gömma någon annan sen natt någon annan gång, en annan tid.
Men så går det om man tillbringar en höst med att krisa. Snart vill man inte krisa längre för krisorken tar slut och man vill ha adventsluckor och väntan på något annat istället. Väntan på någon slags ärlighet om vad man kan tänka sig att vara, för jag tror inte längre det handlar om att tänka vem man vill vara, ens jag lurar ändå en till slut och beter sig precis som vanligt=precis så man tänkte att man inte ville vara. På något sätt är det löjligt förutsägbart hur man beter sig. Sen kanske man uppnår någon slags mognad efter ett tag. Inte för att den skulle vara det man ska sträva efter, snarare bara insikten att man förändras och att alla andra inte är så jävla coola som de utger sig att vara. De är lika förvirrade och rädda som resten av oss.


Men tillbaka till första december. Inte för att det är idag men här kommer det som gömmer sig bakom första luckan. Eller rättare sagt på luckan; nämligen snöflingedekorationer med vattenfärgsstänk.