de sa att de ville poppa popcorn eftersom de hade en tremannamaskerad

jag är hemma när jag är med dig

Det sker stora förändringar i the westerberg residence nu. Ännu en syster ska fly boet i augusti och därför är det nu en rumsrokad på gång. Poängen är att de två yngsta systrarna ska få egna rum när allt flyttande är klart. Ändå sker det med vemod som är så fint så jag nästan vill gråta. 

Igår flyttades ena sängen ut från rummet Alice och Wendla delat och en bäddsoffa flyttades in. Alla rumsbyten är inte klara så Wendla ska sova där några veckor till och trots att förändringen inte är så stor så kunde de inte sova igår. De kände sig inte hemma när allt inte var på samma plats som vanligt i rummet de delat och tillslut när jag kom upp för att säga godnatt låg inte Alice i sin säng. De låg i bäddsoffan båda två, tätt intill varandra; separationsångest och rädslan-att-bli-stor i en enda bild.

you can't start a fire without a spark

Hej ni. Jag vet att ni alla har viktiga saker för er, jobb och kneg och sånt, men tänkte bara meddela att jag har semester. Jag vilar upp mig i skogen för jag är trött. Jag cyklar mellan by via fält till stad, kokar kaffe till tanter, försöker hindra mina kompisar att tatuera sönder sig, sover på soffan i rummet som är grönt av skogen utanför, tittar på olympiska spel, spelar lite cello, tappar bort mobilen, åker på äventyr, dricker vin om kvällarna i vanliga dricksglas, köper mjuka blommiga brallor och rosa skärmkeps bara för att jag kan och bara för att det känns lite som att jag är fyra år igen fast på ett lite vuxnare vis. Jag hoppas ni har det bra i era sommarstugor med era iphones, på era jobb, i era sommarnästen. Jag ska nog fortsätta vila ett tag så att glöden kommer tillbaka. kram

kitties and bullshit

why shouldn't it be me

jag tillbringar sommardagarna med att försöka vända allt uppochner och komma på banan igen.
någon gång ska kanske även jag nå målen jag har, även om det bara är det jag lovat mig själv sommar efter sommar, även om det bara är att lyssna på kompisar som spelar på klubb, vara mer spontan eller stå på händer.

jag vill inte vara färdig, bara bli hel

don't be a drag just be a queen

shake it out

jag vet inte vad jag vill skriva. på något sätt känns det som tiden för sånt här rinner ut och om bara timmar, minuter, sekunder förväntas jag vara någon som inte behöver detta. inte behöver skriva, inte behöver visa.
jag känner mig så gammal inuti. som att jag bara insett att timmarna, dagarna, veckorna, åren går och det är inte jättemycket mening med allt och vi kommer att dö. kanske inser jag också att jag sätter mig själv i roller där jag inte ens kan skriva såhär. jag målar in mig i hörn på alla plan.
det blir ändå såhär tillslut och jag klyshar sönder och det finns inte nog med värme.

det kommer att ta slut en dag
alla andra dagar gör det inte det.