känner mig bara förvirrad utan egentlig anledning.
vad vill jag egentligen få ut av det här? det här som är varat och livet och tillvaron.
egentligen är det väl inget av intresse men ibland tror jag att om man sätter ord på det man förnimmer någonstans inom sig lättar det. eller kommer till ytan. eller irrar utan botten.
Något gör det iallafall och något är bättre än ingenting, för ingenting har ingen anledning.
Ibland tänker jag att det hade varit lättare att vara liten. För om man tänker efter är ens vetande som en cirkel och ens ovetande som det som gränsar cirkeln. Ju mer vi lär oss, ju mer vi vet desto större blir cirkeln men också ytan runt cirkeln och själva ovetskapen, eller kanske vetskapen om ovetskapen. Kanske vill jag bara stanna upp en sekund och samtidigt stanna utvidgningen av ovetskapen. Kanske vill jag bara andas
Kanske vill jag att någon säger: det är ok.
men vad vet jag.
inget mer än att det jag inte vet bara blir större och snart större än det jag kan tänka mig eller föreställa mig.
det är då man börjar fundera över värde och det är då jag tappar mig.. och kanske er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar