The future was our skin and now we don't dream anymore

åttio bast

Jag har varit på kalasande i helgen tillsammans med släkt och vänner och hela bunten kusiner. Morfar är åttio och jag är så glad att jag har honom!

morfar

♥

Stiliga kusinen och jag

ni vet den där känslan av att man varit så osynkad med verkligheten på sistone att man måste citera riktigt bra låtar för att kompensera

Like a poem poorly written
We are verses out of rhythm
Couplets out of rhyme
In syncopated time
And the dangling conversation
And the superficial sighs
Are the borders of our lives

Hur livet hade kunnat vara

Ibland tänker jag på hur livet hade varit utan min vän S. Så fattigt och trist och tomt!

De gånger jag tänker det oftast är nog alla helgmorgnar runt nio när hon ringer och väcker mig för att prata om random saker. Attityden: om jag är vaken borde du också vara vaken, lyser igenom på ett så rent sätt att man inte kan bli arg.

Andra gånger är när hon efter att ha förolämpat mig tusen gånger ler och vet att jag vet att hon är på min sida. För skulle någon annan idiot få för sig att säga samma sak till mig skulle hen minsann få svar på tal, hon skulle försvara mig som en i familjen. Attityden: jag får, men fan ingen annan, lyser igenom på ett så kärleksfullt sätt att det andra inte spelar någon roll.

Det och att när det är kris får jag sitta i soffan (och det spelar inte ens någon roll om kuddarna hamnar i ordning) och dricka ett glas vitt vin och så lånar hon Sigge till mitt knä (den enda hunden som jag någonsin älskat)

Puss

adamski

Igår var jag på Björkö och träffade finkusinvitamin och fick andas saltvattenluft. Lata dagar i januari är inte att underskatta! Särskilt när himmelen ser ut så här.

fäzt

I onsdags var det tentafest och jag klättrade upp för alla trappor mot masthuggstoppen till Petra utan kamera men med glatt humör. Kvällen spenderades med tentasnack, paljettklänningar och cigarrer i duggregn. Det är ändå en fin klass man har alltså! ♥

 

bilderna som vanligt stulna av finaste felicia  ♥

Spinning

Min fina jordglob jag unnade mig i den värsta tentapluggsprokrastineringen står och ler mot mig. Jag har knäckemackor med sloken ruccula i magen och yoga i kroppen. Unnar mig ensamtid och försöker lugna själen. Fint som snus, trots att blogger nekar mig nöjet att visa en bild på globskönheten

stenen som inte längre tynger

tentan är gjord och tentafesten festad. ba så ni vet. // nöjd

SYSTER-YSTER

Igår på dansgolvet fick jag plötsligt ett sms från min syster med en explicit uppmaning att KOLLA HENNES BLOGG PRONTO. Och där kunde man se en av alla hennes fantastiska teckningar. Just denna råkade vara på mig och jag är så stolt och imponerad över hennes kreativitet. Kolla gärna in hennes alster på bloggen hennes - http://mymemobook.blogspot.com/

en öl som blir en öl och en öl och en öl och en öl

Igår kände jag plötsligt ett väldigt behov av att kanalisera någon slags fredagskänsla. Det blev öl och dans på Nefertiti och plötsligt var jag på bettet igen! Dansdansdans är bästa medicinen ibland! Dansa tills allt stänger och stänga ögonen halv sex.

fröken lurvely

Igår kom Emma med en packning lika stor som henne till Centralen och ville mörda en och en halv timme = jag åkte dit och fikade. Dessutom försökte vi ta "fina bilder på kusiner" dock såg de flesta bilder ut som ovan. Gött liv!

those are the days

de första dagarna av året spenderades på en madrass-ö i mitten av min lägenhet med fina kusinerna.
Det är precis så man ska börja ett år! Precis just så med massor av tv, pizza, godis, gitarrspelande, pysslande och kramar.

här kombon adam, godis, pizzeria, emma

året som kommer gå till historien som –hej, jag heter Filippa men ni kan kalla mig werther

Dags att summera det jävligaste året i min existens.  Summeringar är alltid så inne såhär mitt emellan slutet och början.

Januari och jag skriver i min dagbok  undrar hur ny jag är 2011. Blir man ny? Nånsin?
Slutade jobba i kyrkan. Pratade mycket om tomhet. Läste Coetzee och Safran Foer. Började plugga. Gick omvägar i stan för att slippa se de fula juldekorationerna som bara påminde om hur trist allt var. Åkte till Åre och drack redbullvodka.

Februari och allt jag vägrade tänka på drömde jag om istället och vaknade orolig mest hela tiden. Tog tåget varje frusen morgon till Göteborg. Var ganska ensam. Har jag så svårt att se andra för att jag är så upptagen med att se mig själv?  Var på en fester med nya klassen men femton mil bort är ändå femton mil bort. 

Mars och jag läste Murakami, bok efter bok. Var en nedåtgående spiral.

April. Vet inte ens vad man kan skriva. Jag är ett skal skrev jag då. Tänker att det var ganska sant. Sov väldigt mycket och var väldigt ledsen. Blev full hos Basshunter. Läste Coehlo. Firade påsk. 

Maj och jag började fungera igen, om än mekaniskt. Dåligt samvete över att man har potential man skiter i. Spelade med Vincent. Det började sippra ur mig, allt det onda, men lämnade en bitter eftersmak. Konfirmationer, vinkvällar, bröllop, händelser som suddades ut av telefonsamtal. 

Juni och jag slutade sova. Inte det smartaste jag gjort kanske. Permanentade håret till ett rufs och försökte sluta tänka genom att titta på serie efter serie. Åkte på sommarläger, fyllde år, började inse att jag snart skulle flytta från min lägenhet. Kanske är det ur detta vakuum allt föds?!

Juli och jag repade med Tall Ship Race-bandet, jobbade i kyrkan, var modell, var på fest, var på dop. Försökte dansa bort det onda vilket alltid slutade med krash. Vad är det att må bra? Är det en självuppfyllande profetia? Skapar man sin egen verklighet skapar man ju även sin egen lycka.

 

Augusti och jag spelade med Vincent och med TSR-bandet och hängde på just Tall Ship Races, spelade in en plojjig film och flyttade till Lilla London. Jag är rädd, skiträdd

September. Jag läste om statistik, var i Stockholm, anpassade mig till livet som göteborgare och skrev Jag känner det som att jag lever någon annans liv. Samtidigt tänker jag att det kanske är ok. Kanske ett steg i en ny riktning. Eller så är det ett steg i en flykt

 

Oktober  och jag drack öl, var på spelningar, var på fester, var i Stockholm. Skrev mest ingenting.

November försvann typ. Klippte av håret, var i Halmstad mycket med min cello som sällskap, glömde ta foton på verkligheten, såg Jonathan Johansson, fick kusin, allt sånt där som tillhör livet.

December var ganska fin, snölös, lite tillbaka i gamla spår med en ångest högt i halsen men fin jul. Tillbringade många dagar med Emma och skrev jag har lärt mig när jag kraschar men försöker ändå

Jag hyser väldig tilltro till tvåtusentolv, har hört att det är så man måste göra och tror att det blir bäst så!