Avslutar de det här på riktigt nu eller är det precis som innan?
Kan det till och med vara så att det var jag som fick honom att älska henne mer?
Förbannar han synen av mig? Är det onåd jag symboliserar?
Kan det vara så att jag gjorde att han älskar henne mer?
Jag vägrar att falla djupare, väljer att blunda. Det är inte meningen att detta problem ska vara mitt.
Men det förvirrar hela min existens. Han tar sig in i min hjärna. Jag antar att detta problemet är lika mycket mitt.
Så jag förbannar honom. Han är symbolen för mina egna misstag. Kan det vara så att hon får mig att älska honom mer? Så jag vägrar att falla djupare, jag väljer att blunda. Det är inte meningen att detta problem ska vara mitt. Men det förvirrar hela min existens. Han tar sig in i min hjärna. Jag antar att detta problem, detta jävla problem, också är mitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar