guess it #23

Jag gråter

I mina svagaste stunder gråter jag för det är det sättet jag gillar
tårarna passar på mina kinder
I mina mörkaste stunder gråter jag, åh, älskar hur tårarna ser ut i mitt ansikte

Jag gillar det salt
Gillade det blött
Gillar mitt smink trasigt
så jag gråter mer
låter dem falla
och jag kommer inte sluta innan alla tårar tagit slut

Så jag grinar

I mina lyckligaste stunder bölar jag
för det känns så bra när jag sätter igång vattenverket
dripp dropp, kan inte sluta
kan inte sluta, nej, nej
dripp dropp, kan inte sluta
jag kan inte sluta
jag gråter för din skull, gråter för dig
Jag gråter, kan inte hjälpa det
så de rinner, ja de faller
och det slutar inte alls

Så jag gråter
Låt dem falla

(ps. 18 och 20 är ogissade)

klänningsvecka - dag tre

Fridansarklänningen, som jag ibland skämtsamt kallar denna fina tingest, också från monki. Gör sig bäst med något under. (Eller kanske inte, beroende på vem man frågar.) Jag kör dock den påklädda versionen och med lite svart som möter vitt. Allt för spänningens skull!

klänningsvecka - dag två

Klänning nummer två är en fin sak från monki. Ett otränat öga upptäcker kanske inte att den är fylld av fåglar men det är just vad den är!
Sockarna är gjorda i DDR. Jag är gjord i Halmstad (?) Solen är gjord av Gud.

Tjingeling!

får jag vara ensam med dig en stund. ska inte störa. vill bara vara bredvid.

Varsågoda! Vet att den är vintrig men den är fin!
Annika Norlin alltså, det kan ju inte bli fel.
Hej hopp! Nu sticker jag och äter mat!

it's just to good to be true

jag tror att en kommentar är överflödig, en bild säger mer än tusen ord och här talar sex år sitt tydliga språk. Enjoy!

mars tvåtusenelva


mars tvåtusentio


mars tvåtusennio


mars tvåtusenåtta


mars tvåtusensju


mars tvåtusensex

klänningsvecka - dag ett

Klänning nummer ett är en användbar liten sak från hennes&mau, köpt i Holland om jag inte minns fel, med fina mönstret och fina fickorna och till en billig penning också.

Posin-skillz att balansera på gräsklipparn när lillsis vill vara fotograf och skapa miljö. Alltså åttaåriga lillsis ;)

vår sa vi va!?

imorgon ska linnea, majse och jag börja en klänningsvecka.
allt för att peppa någon slags annalkande vår!

guess it #22

Uppkrupen i baksätet av bilen, nio år gammal, du vet inte var du är
och ditt huvud är lutat mot fönstret, du blundar
Det är en röst där framme och en tystnad på vägen
Du är en passagerare men ditt huvud fortsätter resa

Öppnar ögonen och du är nio år äldre, händerna på ratten och du skyndar vidare
för att vara med din första kärlek, du kan inte vänta att träffa henne,
du lånade bilen och du tror du är föraren men nu är du passageraren i ditt egna hjärta som får dig att resa, resa vidare

När morgonen kom och himlen föll ner blev det svart som natten och vinden blåste omkring
Den stal din riktning, du hittade inte vägen hem
Och du kände dig som en passagerare lämnad vid vägkanten
Men jag ska berätta orsaken varför du inte kunde ta dig hem
För du har inte varit någonstans och det är inte nånstans du är på väg
Hemma är bara en känsla du har i ditt huvud
som du får av de du älskar och du åker intill
Du kanske känner dig som en passagerare men nu är du föraren
Du måste fortsätta resa, resa vidare
För om du faller ihop, är det en kall, hård axel

Så tanka tanken och tänd eld på hjärtat och kör vidare
Kör vidare, kör vidare
Och när dina dagar är mörkare, pressa ner foten hårdare
kör vidare, kör vidare

Och du har kört på i nio år nu
Men ikväll ramlar du genom din gamla stad
Du träffade en gammal klasskompis som är precis likadan
Och ni pratade om samma skit ni alltid gjort
Och nu är du full och ledsen att de gamla tiderna passerat
Det finns ingen tillbakaspolningsknapp så du kan lika gärna trycka på play när livet rullar vidare
och komma tillbaka på vägen, det är en vacker dag
Hämta upp alla dina vänner du hittar på vägen.
och om du tappar riktningen finns de där och visar vart du ska
vägleder dig, leder dig vidare
För alla kör vi på samma körbana längs denna långa väg
Ja, vi ska alla åt samma håll längs denna långa, långa väg

Så tanka tanken och tänd eld på hjärtat och kör vidare
Kör vidare, kör vidare
Och när dina dagar är mörkare, pressa ner foten hårdare
kör vidare, kör vidare

Fyll på och kör vidare

Vidare.

deppdeppdeppblablablaorkaorkaorka

varsågoda - livsglädje i fotografisk form á la tvåtusenåtta

så.
nu tar vi tag i oss själva.
gemensam uppryckning av livssituationen.
sluta vara grinig, ät lite gröt, plugga, gå i kyrkan. jajaja.
hejdå!

(hälsningar jag och jag)

när man var liten föll man jämt. ska det va så jävla hemskt

Ska det va så jävla svårt att förstå att det kanske inte alltid blir som man tänkt sig.? *Hej blog-hoe som vill ha uppmärksamhet på internet* Nej, men alltså! Inte för att va sån men om man nu ska ge något slags tjusigt intryck i cybervärlden och va så svår och fin och göra så spexiga grejer (haha, inte för att jag nånsin är svår eller fin eller gör spexiga saker men ni förstår poängen), när ska man klaga över att världen är jobbig? Var ska man skriva jävla piss att vakna av regnet på rutan. Gå fram och tillbaka mellan köket och rummet. Sätta på kaffe för att stilla sockerbegäret. Stressa upp sin hjärna så till den milda grad att man sitter och grinar ner i kaffet. Säger : du är patetisk filippa. Högt för sig själv liksom. För att riktigt understryka det. Och samtidigt veta att det antagligen bara är nån jävla hormon som spökar och att jag imorgon kommer tycka livet är underbart igen och vara på toppen av min lilla bipolära känslobarometer. Fast jag nu bara vill gå och lägga mig igen, tre timmar efter jag gått upp.

Det är liksom tragiskt att vara ledsen, att bry sig om andra. Att bry sig om de som inte bryr sig. (det mest tragiska av allt) Tragiskt men sant. Och alla är ju sådana. Eller? Jag tänker mig det.. men kanske har jag fel. Varför ska man då sätta patetisk-stämpeln på sig själv, och på andra. För ja, jag vet, det är jävligt jobbigt med blog-hoes, som jag, som skriver. TYCK SYND OM MIG NUNUNU mellan varje rad i texten. (inte för att jag vill ha sympati just nu, faktiskt) Man slutar liksom tycka synd om dom sekunden man läser tyck inte synd om mig (=tyck synd om mig!!!!)

Synd alltså. Missa målet med hela grejen. Men jag orkar inte missa målet. Orkar inte missa vad som fungerar. Orkar inte missa. Missa allt det roliga. Missa det hela min kropp och hela mitt jag vill fast min hjärna säger nejnejnej. Miss.
Och ni orkar inte tycka synd. Jag orkar ju inte heller tycka synd. Så enerverande att tycka synd. Det är bara sådana där offer man tycker synd om.

MEN OK. SKA VÄL VA ÄRLIG DÅ. KÄNN LITE SYMPATI. GÖRE. FÖR DET BLIR INTE ALLTID SOM MAN TÄNKT SIG. TA SVINROLLEN OCH GE MIG OFFERROLLEN. ATT VA OFFER ÄR KUL. KULKULKUL! TYCK SYND. FÖR MIN SKULL!!!

Kan inte ens tröstäta BJ.
men nej. jag är inte bitter.

Hejdå. BLOGKOMPISAR. Ska gå och tvätta bort min trasiga mascara och klämma finnar
SO LONG
PUSSEN