när man var liten föll man jämt. ska det va så jävla hemskt

Ska det va så jävla svårt att förstå att det kanske inte alltid blir som man tänkt sig.? *Hej blog-hoe som vill ha uppmärksamhet på internet* Nej, men alltså! Inte för att va sån men om man nu ska ge något slags tjusigt intryck i cybervärlden och va så svår och fin och göra så spexiga grejer (haha, inte för att jag nånsin är svår eller fin eller gör spexiga saker men ni förstår poängen), när ska man klaga över att världen är jobbig? Var ska man skriva jävla piss att vakna av regnet på rutan. Gå fram och tillbaka mellan köket och rummet. Sätta på kaffe för att stilla sockerbegäret. Stressa upp sin hjärna så till den milda grad att man sitter och grinar ner i kaffet. Säger : du är patetisk filippa. Högt för sig själv liksom. För att riktigt understryka det. Och samtidigt veta att det antagligen bara är nån jävla hormon som spökar och att jag imorgon kommer tycka livet är underbart igen och vara på toppen av min lilla bipolära känslobarometer. Fast jag nu bara vill gå och lägga mig igen, tre timmar efter jag gått upp.

Det är liksom tragiskt att vara ledsen, att bry sig om andra. Att bry sig om de som inte bryr sig. (det mest tragiska av allt) Tragiskt men sant. Och alla är ju sådana. Eller? Jag tänker mig det.. men kanske har jag fel. Varför ska man då sätta patetisk-stämpeln på sig själv, och på andra. För ja, jag vet, det är jävligt jobbigt med blog-hoes, som jag, som skriver. TYCK SYND OM MIG NUNUNU mellan varje rad i texten. (inte för att jag vill ha sympati just nu, faktiskt) Man slutar liksom tycka synd om dom sekunden man läser tyck inte synd om mig (=tyck synd om mig!!!!)

Synd alltså. Missa målet med hela grejen. Men jag orkar inte missa målet. Orkar inte missa vad som fungerar. Orkar inte missa. Missa allt det roliga. Missa det hela min kropp och hela mitt jag vill fast min hjärna säger nejnejnej. Miss.
Och ni orkar inte tycka synd. Jag orkar ju inte heller tycka synd. Så enerverande att tycka synd. Det är bara sådana där offer man tycker synd om.

MEN OK. SKA VÄL VA ÄRLIG DÅ. KÄNN LITE SYMPATI. GÖRE. FÖR DET BLIR INTE ALLTID SOM MAN TÄNKT SIG. TA SVINROLLEN OCH GE MIG OFFERROLLEN. ATT VA OFFER ÄR KUL. KULKULKUL! TYCK SYND. FÖR MIN SKULL!!!

Kan inte ens tröstäta BJ.
men nej. jag är inte bitter.

Hejdå. BLOGKOMPISAR. Ska gå och tvätta bort min trasiga mascara och klämma finnar
SO LONG
PUSSEN