besökare


söndag 20 februari 2011

en tid att . . . se varandra





Jag har varit ovanligt tillfreds med mig själv denna helg!
Skippade fest i storstaden och begav mig till hembygden och sydde köksgardin och tittade på melodifestivalen och drack mig salongs med mamma på rödvin och var nöjd. Lördagsgodis och småsyskon, marimekko och gudstjänstsällskap. Tvingade med mig mamma till Nikolai på morgonen och fick sedan stadsövningsköra. Femårskalas hos kusinbarnet som överföll mig med kramar och pussar och bus. Sedan träning och tomatsoppa med bönor och annat spännande.

Fascinerande när livet liksom rullar i maklig takt och allt plötsligt är bra. Jag har mått bättre denna veckan än jag mått sen.. i somras typ. Eller min psykiska hälsa har legat på någon slags normalnivå. Min hormonella explosion jag haft sen i augusti försvinner och jag kan sova ordentligt. Jag färgade håret för att liksom ge denna inre förändring ett yttre uttryck (och för att jag var trött på utväxthelvetet.) Det kanske behövdes lite vårkänslor och nya gardiner för att livet skulle kännas ok igen.

Förresten så kan jag bli så barnsligt glad över tekniska prylar ibland. Typ som min fröken i-phone med den fina lilla tjänsten viber som tillåter tims-samtal med bästis i Österrike. Sånt är väldigt värt sånt!! :)

1 kommentar:

  1. jag tycker att om det ringer från österrike ska man ropa LOL i telefonen och lägga på, HEHEHEHEHEHE.

    SvaraRadera