januaridagar

Jag tillbringar januaridagarna med att göra sådant jag inte vet om jag kommer orka sen, sen som under våren, sen som under tiden allt annat trycker på. Tar till vara på att kunna lunka fram i maklig takt utan skoltrycket. Har en del kvar att skriva men tar en rad i taget på hemtentamen. Skickar mail efter mail om viktiga ting. Skriver stuntsaker i kalenderns vårblad som jag kommer le åt då, sen. Springer kilometrar på löpbandet. Torkar av köksutrymmen jag aldrig använder. Balanserar på stolen och häller upp havregryn i stora glasburkar. Läser rad efter rad i böcker som inte har något med skolan att göra. Dricker kopp efter kopp av svart kaffe och försöker bestämma mig om jag ska avvara denna lyx senare. Antony and the Johnsons på hög volym.

Jag kontaktar psykolog, lagar dörr och lampa, jag bokar tvättid och kokar linssoppa. Jag hittar trivsamma ensamhetsögonblick och börjar ta för vana att ringa min syster. Jag ritar igen och köper dyra onödiga och nödvändiga prylar. Sorterar böckerna i bokhyllan. Struntar i att dammsuga ett tag till. 

Tredje januari sa jag, i en annan värld skulle jag vara du.
Sen blev jag arg på mig själv. Inte blossande, flammande arg. Inte irriterande arg. Bara ilska i en lugn form som kanske förändrade mig, i alla fall förändrade veckan jag precis levt.
Varför säger jag något sådant till någon jag inte ens känner. Som om det skulle vara omöjligt för mig att ta tag i det jag tycker är viktigt. Som om jag skulle vara inkapabel till att åstadkomma något för min egen skull. Sen började jag. Utan att bestämma mig. Insåg först nu vad jag gjort. Kanske ska man aldrig bestämma sig.

Skriver cv och tänker på sommaren.
Tittar på tågbiljetter och flygbiljetter som skvallrar om andras liv.
Tittar på kalendern som skvallrar om mitt eget.