det här är min tid

På någon bakficka i en stad jag snart flyr träffade jag Viktor och Saga. En torsdagskväll. Så som sommaren skulle vara. Så som det ska vara.

suddenly

alla nere på stan, de pratar om dig som en nyhet

Lyssnar på Facit. Försöker fundera ut på kluret livet erbjuder och försöker inte tänka på när jag satt utanför lägenheten och galet nynnade på Isarna igår tills ett gäng killar gick förbi och skrek till varandra: FAAAN VAD ÄR DET FÖR JÄVLA LÄSKIG BRUD SOM SITTER DÄR I RÖTT?! AAHGHHHHHH!
Gick in, fortsatte på konstiga konsten som finns till för att jag finns till och för att jag rinner över. Den enda kritik jag fått är; den blev helt plötsligt så deppig. Men det är ju jag som rinner över. Det är ju överflödet av det som inte får plats. Så det kan inte hjälpas, och jag förstår det knappt själv så skulle någon annan?

Det finns en sorglig lycka i att aldrig mer vara ett med dom som vet precis vem du är
Vi läser Hundra år av ensamhet  - Jag blickar fram mot ett
Jag ska va tyst från och med nu och se vad som händer när det bränner till
Antagligen ingenting, det brukar vara så 

Jag låtsas att det är av kärlek till stan jag stannar kvar
Jag sträcker ut mig, säger:
"Det är till att vara märkvärdig, åka härifrån när solen är såhär men du, du är som du är"

En timme tar en vecka här
Slå mig så att nånting händer
Visarna på klockorna går bakåt här
Jag skakar om kalendern
Kyss mig så att nånting händer
Slå mig så nånting blöder
Elda upp mitt hus, gör det ikväll
Så det finns nåt som glöder

äta bör man annars

 

Förra veckan åt jag mat hos mamma och pappa. laxburgare med gotte!

Nu lagade jag bönquorntomatsallad, använde stekpannan i min ensamhet för första gången på typ tre månader. Sen när blev det ok? Var det vuxen man var eller vad ska vi?

Men det är ju mycket roligare att laga mat med nån annan; äta lite tacochips med den bästa sweetchiliphiladelphiaost-dipen, dricka lite vin, lyssna på lite skön Christopher Sander, prata lite strunt med mamma, dansa runt lite med de små. 

Men här hemma dansar jag med mig själv. 

Om man skulle måla lite.

fyi

sommarens fail: har inte sett Emil Jensen
sommaren win: ...

hur tänkte jag nu?!

förflyttar mig fram och tillbaka i tiden.
Fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Bilder och brev och musik. Som de där skivorna jag köpte i oktober och fortfarande har så svårt att lyssna på. Som melonminttuggummina som jag tuggade. Som den tickande känslan av att bomben snart sprängs.

Det är ingen idé att se framåt men mindre mening i att titta tillbaka.

Alltså. Ska fästa allt på pizzakartonger och sen bara slänga det i den mentala soptunnan.

bang

 

 

Nina Hemmingsson

jag postade denna nån gång på mina gamla blogg.

det gick ju bra

livet är kort.

citat filippa westerberg:
jag är fan sämst på att spara pengar

ca två sekunder innan jag gick in på Monki - köpte tre par skor, cyklade till Myrorna handlade ett par harem, en trashtisha och diverse gardinskit att pyssla med och sedan dirr till systemet. MER SJÄLVINSIKT ÄN CASH är väl kanske ändå att föredra.
Nu ska jag bara lura hit någon att äta pizza med mig så är kvällen komlett.

mitt så kallade liv

courtesy of Laholms tidning

courtisy of Majse

courtisy of Linnea

me and me only

Jet-set-livet man lever alltså!
Idag har jag repat, hållit mig undan Laholms tidnings kamera, agerat kompis och tittat på när Majse beställt hemkörning ca 60 meter. Dessutom reflekterat över vad jag hållit på med i juli = detta fantastiska bildurval ni kan skåda ovan. Måndag i ett nötskal!

this is pouring rain

vem är du?
vem är du egentligen?
vem vet egentligen och vart vill du?

Jag är
Jag vet endast detta
Jag vet att jag inte vet och att det bara finns en som vet och jag vill bort

hur ser världen ut utanför bubblan?
vem var det som inte skulle såra?
varför var jag så dum?

Det regnar
Det var du
Vem kan svara på en sådan fråga utan att ljuga?