förflyttar mig fram och tillbaka i tiden.
Fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Bilder och brev och musik. Som de där skivorna jag köpte i oktober och fortfarande har så svårt att lyssna på. Som melonminttuggummina som jag tuggade. Som den tickande känslan av att bomben snart sprängs.
Det är ingen idé att se framåt men mindre mening i att titta tillbaka.
Alltså. Ska fästa allt på pizzakartonger och sen bara slänga det i den mentala soptunnan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar