sommarlovsnostalgin bara hubbabubba kan framkalla

Det må kännas lite mellanstadie men jag tror att när sommaren är här och man tuggar bubbelgum i en park så spelar det mindre roll. Glömda gömställen och evighetslånga sommarlov med ängsblommor och körsbär och får jag och emma sova över ikväll och stranden varje dag och jordgubbstårta på födelsedagen och snart-börjar-skolan-jag-måste-köpa-kalender och hoppa studsmatta slår faktiskt lägenhetsångest, snus och elräkningar. Men there is no going back och det slår faktiskt också, slår en som ett slag i huvudet, typ som när jag ramlade ner från sängen dagen innan påsklovet i femman och fick en hjärnskakning (bara en lätt). Men det slår också allt bra, för om man inte kan gå tillbaka kan man faktiskt bara gå framåt och framåt är ett bra ställe. Så nu lyssnar jag på lite Phoenix och plockar fram mina målartuber och fortsätter på tavlan jag började med igår.

Framåt