jag köpte arton små tuber färg idag
även en hoodtröja
fyra paket nudlar på kinalivset
och en twister
nu är det alltså bara att måla men plötsligt känns det overkligt att hålla en pensel. Hur ska man kunna få ner på en tavelduk känslan av att plötsligt höra den där låten och inte kunna komma på vems det är och bara grina tills man inte kan andas och sitta i fönstret när det ljusnar och titta på hur alla tittar på en fast de inget ser. Hur ska man kunna måla så att det inte blir en fadd version av ett grått avtryck. Jag vill kunna göra så att någon verkligen ser men om jag inte kan se själv blir det ju bara något i mitt huvud.
Jag behöver typ bli kreativ på en natt. Skriva en låt. Måla en tavla. Varför kan jag inte komma över versionen av mig själv som säger, blir det inte perfekt är det inte värt det.
Hur blev man så här? Hur blev man den duktiga flickan som skulle hjälpa alla andra men glömde sig själv och sen glömde alla andra för att hon bara simmar runt i sin egen skalle? Jag vill inte längre. Kan inte ens måla bort det. Inte tvätta bort det. Inte springa ifrån det, för jag orkar inte springa. Alla springer från mig istället. Spring, fortsätt springa! Jag kan måla en tavla på era ryggar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar