guess it #17

När jag var liten pojke brukade jag gå ut och leka
Jag gick så långt hemifrån att jag tappade bort mig.
Då ropade jag på mamma, att hon skulle hjälpa mig.
Och hon kom direkt för att hjälpa mig hem, dit jag ville
Och jag sa så här:
Mamma, håll mig i handen
Jag tror inte jag kan gå över gatan själv.

När jag var en ung man och gick vilse ville jag inte att någon skulle hålla min hand
Ville gå min egen väg
Och min mamma kom för att hjälpa mig men jag stötte bort henne
För jag ville bara vara själv
Hör du vad jag säger?
Mamma släpp min hand
Jag har väntat på att gå över vägen på egen hand

Men nu är jag vuxen och har flyttat
Jag har ett hus, ett jobb och min fru och jag har ett barn på väg
Mamma sa att livet skulle bli hårt, ta det dag för dag
Men ibland blir jag rädd och önskar att jag kunde säga
Mamma håll mig i handen
Jag tror inte jag kan gå över vägen själv

Nu är mamma på slutet av sina år och hennes hår är grått
Ibland ringer jag henne och frågar om hon vill spendera dagen med mig
Mamma brukade vara stark men det är hon inte nu
Hon kan inte gå sin egen väg
Därför är jag alltid i närheten när hon behöver hjälp
Och detta säger jag
Mamma håll mig i handen
Jag tror inte du kan gå över vägen själv
Mamma håll min hand
Jag tror inte du kan gå över vägen själv