vickar på tänderna

Vart försvann det som var värt någonting? När jag var liten tänkte jag jämt att mitt liv liksom var lite på låtsas. Snart skulle jag bli stor och då skulle verkligheten kicka in och allt skulle vara på riktigt helt plötsligt. Även om jag insåg att livet faktiskt existerade var det ändå någon slags transportsträcka och nu kan jag inte hjälpa att fundera över om jag peakade när jag inte ens visste att startskottet skjutits och allt börjat. Tänker att jag sitter löst, löst mellan människor som inte bryr sig, inte för att de är taskiga och inte för att de borde, men det bara blev så att jag slutade försöka och då föll allt. Frågan är om jag bryr mig om någon på riktigt? Jag vill ha andras tankar men tänker jag på någon annan än mig själv? Berätta för mig vad som är värt så är ni snälla, nämn något att se fram emot så är jag tacksam! För just nu sitter jag lite löst. Liksom vickar på tanden fast det inte är dags att tappa den.