Holm har inte varit hemma på snart två år men är ändå så hemma som det kan bli.
Tror jag längtat hit ändå.
När jag kom in stod Wendla i trappan och ba: Vem är du?
Visst, efter en sekund skrek hon FILIPPAAAA och kom springandes och kramandes men det fick mig att tänka. Vem är jag för mina syskon? Vem är jag för mina föräldrar?
Så fort jag kom innanför dörren städade jag köket och hjälpte pappa laga blodkorv till de små. Det skulle aldrig hänt för några år sedan, jag tänker att det bara är att man bytt sammanhang men på många sätt har jag väl också vuxit upp. Vill ha samtalet med mina föräldrar. Vill skapa en kontakt jag inte var ute efter när jag bodde hemma.
Tror också att hela grejen att det finns en diskmaskin här och typ.. sällskap som gör att jag bara älskar att stå och bara vara i ett hemtrevligt kök. Jag och mamma dissade blodkorven och åt god mat istället; pasta med hemmagjord pesto, soltorkade tomater och grönsaksmuffins.
Har ägnat kvällen åt att kolla bilder och youtube-klipp med papi och sitta vid pianot och sjunga stämmor (låter pretto men det var finfint!) Tänk att man kan sakna att borsta tänderna på de små, spela lite Bach med faderskapet och prata strunt med mamma. Är glad att jag ändå åkte hem och spenderade lite kvalitetstid med familjen innan läger och flyttstäd och alla måsten som ska göras de närmsta dagarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar