sommarlovsnostalgin bara hubbabubba kan framkalla

Det må kännas lite mellanstadie men jag tror att när sommaren är här och man tuggar bubbelgum i en park så spelar det mindre roll. Glömda gömställen och evighetslånga sommarlov med ängsblommor och körsbär och får jag och emma sova över ikväll och stranden varje dag och jordgubbstårta på födelsedagen och snart-börjar-skolan-jag-måste-köpa-kalender och hoppa studsmatta slår faktiskt lägenhetsångest, snus och elräkningar. Men there is no going back och det slår faktiskt också, slår en som ett slag i huvudet, typ som när jag ramlade ner från sängen dagen innan påsklovet i femman och fick en hjärnskakning (bara en lätt). Men det slår också allt bra, för om man inte kan gå tillbaka kan man faktiskt bara gå framåt och framåt är ett bra ställe. Så nu lyssnar jag på lite Phoenix och plockar fram mina målartuber och fortsätter på tavlan jag började med igår.

Framåt

outfit - google translate-favorit - ekipering

jag har egna kläder också, fyi
som en ny sjal och nya strumpor och ny hood. (Ja, Anna, jag har köpt en HOOD som inte är ORANGE Mmmmums). Den coola uppsynen är dock fejkad!

tror det kallas outfit

 

igår när jag var ute på stan och tramsade och hade det trevligt såg jag ut ca så här. 

ba så ni vet!

sofias örhängen, emmas tröja, emblas shorts och mitt skärp och mina strumpor

off i go

 

hittade denna affisch i staden och la ihop ett plus ett = på denna lilla tillställning ska jag modella ikväll så kom kom kom och se. Det blir säkert finfint! Nu ska jag iväg och jobba lite först. So long! Seeya

vem vet hur länge vi har varandra

 

min bästa bild från kvällen ja

har gått hemår i ljusnande Halmstadnatt med Håkan i lurarna och ba: ok. idag var bra!
gött för en gång skull med falafel x 2 och dans och öl och bara sommar!

avtryck på din rygg

jag köpte arton små tuber färg idag
även en hoodtröja
fyra paket nudlar på kinalivset
och en twister

nu är det alltså bara att måla men plötsligt känns det overkligt att hålla en pensel. Hur ska man kunna få ner på en tavelduk känslan av att plötsligt höra den där låten och inte kunna komma på vems det är och bara grina tills man inte kan andas och sitta i fönstret när det ljusnar och titta på hur alla tittar på en fast de inget ser. Hur ska man kunna måla så att det inte blir en fadd version av ett grått avtryck. Jag vill kunna göra så att någon verkligen ser men om jag inte kan se själv blir det ju bara något i mitt huvud.
Jag behöver typ bli kreativ på en natt. Skriva en låt. Måla en tavla. Varför kan jag inte komma över versionen av mig själv som säger, blir det inte perfekt är det inte värt det.
Hur blev man så här? Hur blev man den duktiga flickan som skulle hjälpa alla andra men glömde sig själv och sen glömde alla andra för att hon bara simmar runt i sin egen skalle? Jag vill inte längre. Kan inte ens måla bort det. Inte tvätta bort det. Inte springa ifrån det, för jag orkar inte springa. Alla springer från mig istället. Spring, fortsätt springa! Jag kan måla en tavla på era ryggar!

VAVAVAVA

Vaknar upp ur en sömn värd att nämnas. Funderar på vad som egentligen betyder något. Får ont i magen av att tänka på vad jag missar och ändå gör jag ingenting. Jag missar inte tristessen. Den är min följeslagare. Hade alla konstnärer tristessen bredvid sig och bara reagerade för att skjuta undan den steg för steg och för att kunna kasta ord och bild och musik på den när den kom krypandes? Jag tänker att jag borde börja måla igen. Ska  måla hur jag ser ut inuti. Ska måla alla illusioner. Ska måla alla besvikelser och alla tårar. Ska måla den där rivande känslan i halsen. Ska måla hur mitt jag sitter fast i armbågarna. Ska måla hur jag tror du tänker. Ska måla hur jag vill att världen ska vara.

Inser att jag inte har färg. Inte har staffli. Inte har de stora ytorna jag vill täcka.

san francisco, we're going

Idag har det varit lite sol, lite kyrka, lite park-häng, lite glass, lite bjuda-änder-på-cigg-moments, lite LA, lite pizzapicknick, lite repande, lite svettande, lite grinande, lite vatten-melon-ätande, lite kaffe och lite leenden.

någon gång i april skrev jag detta och tog det oerhört kloka (?) beslutet att inte publicera det. Tror jag var lite bitter på tillvaron. Det är ju ändå rätt gött så varsågoda! :)))))

sökte på idiot på nationalencyklopedins hemsida. sidan som alltid ger mig mening i tillvaron och definierar mitt liv, mina problem och mitt varande.
vill gärna veta om jag använder mina uttryck på ett adekvat och situationsriktigt sätt.
men icke

till och med NE.SE sviker mig.

having no one to talk to is enough reason to be blue