Tänk som livet blev. eller är. eller kommer bli. eller nåt.
Har alltid haft mina mörka ringar under ögonen. Som jag bär på något tungt och trött. Kommer nog aldrig ifrån det. Frågan är vad som tynger mig och om jag skulle bli lättad om det lättade. När man slingrar fast svårmodet i identiteten gör det ont att ryckas loss från den och då blir den ett skydd mot det som verkligen är ens problem. Eller något som binder en till saker man bara tror är problem men egentligen bara finns i tankevärlden.
Så går tankarna nu.
Ändå har jag haft en väldigt underhållande kväll. Har haft skrattanfall så det räcker och blir över idag! Men nu. Lite tystnad!
ps.Måste bara tillägga att jag hade på mig väst (!!?!) i december 2008. Riktigt fashion alltså!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar