måndag

är med i en hemlig klubb. känner mig som tio igen och ryser av välbehag när min unga kusinna, min frispråkiga vän och lilla jag samtalar via cyberspacets oändligt många hemliga funktioner. Det är så det blir när för många verkliga mil skiljer en åt. Nu har vi åter igen förmånen att dela med oss av vardagens fröjder och misär på ett egennyttigt och fyndigt sätt. halleluja.

på nåt sätt önskar jag att jag var tio igen och mamma dagen innan jag skulle börja på östergård åkte buss med mig och visade precis vart jag skulle. MAMMA ÅK MED MIG TILL PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN IMORN OCH VISA VART JAG SKA!?
Ok. jag är jättefånig.
(Men ninnie eller jens.. kan ni kanske för säkerhets skull hälsa den som har onsdagens morgonbön att ha med mig i förbönen? Den lär inträffa ungefär samtidigt som jag förvirrat vandrar omkring i slottsskogen och försöker gps:a mig till rätt ställe. hehe. (ser älgen framför mig: så ber vi att filippa inte irrar omkring nånstans utan är på sitt upprop. amen.))

Nej, nu var jag nog tröttare än jag trodde. Härligt att visa sina mindre attraktiva sidor på bloggy också, inte bara livskriser och outfitbilder.