adventskalendern #12

Att gå på luciatåg med många många människor som sjunger väldigt väldigt fint är en bra grej. Inte bara för att vara konstant nostalgi-hög under en timmes tid utan också för att mellanspelet mellan vers ett och två i Personent Hodie gör så mitt hjärta slår en volt och att Tärnans visa ger mig rysningar över benen och armarna och i nacken på det mest behagliga sätt. Att sitta bredvid sandry och kunna viska, nu kommer denna låten och nu kommer denna (precis som när man kollar på en film någon annan redan sett och den säger vad som ska hända precis innan det händer och man bara vill slita den i stycken. förlåt!)
Bra sak att göra en söndagkväll helt enkelt!