Det snurrar i min skalle.

När man har varit iväg på tusen projekt och repetitioner och jobb och stan och inte-hemma under flera dagar är det så skönt att bara traska hem alldeles i sin ensamhet och sedan bara vara hemma. Känslan kanske inte dröjer sig kvar så länge men när den väl kommer ska man ta till vara på den. När det kan vara lagom stökigt och det gör inte ett dugg. När jag kan dra på mig de lagom fula kläderna som värmer skönt efter frysfrossningar under konserten i kyrkan. När jag kan titta på parlamentet och äta pepparkakor och bara tycka det är skönt att ha sådär lite ont i huvudet och vara lite snurrig av trötthet eftersom jag vet att jag kommer få sova när jag vill och lediga dagar väntar.