I den snöslaskiga avgasfärgade vinter-modden vandrar man alltså nu genom Halmstads gator. Vet inte om jag väntar på något bättre, en vitare värld, som att det skulle spela någon roll. Julklappshandlade och gick sedan in i min värsta fälla (monki. rea.) och kom ut med en tröja och ett par skor. Hatar mig själv lite. Står inte för mina ideal eller min verklighetsuppfattning eller mina beslut (typ. handla inte upp dina pengar på strunt idiot) men klackar för halva priset är ju ändå helt ok. (hur tänker du nu filippa?)
Jag kommer verkligen vara dålig på att vara student med något minimerad inkomst.. Med tanke på att jag nu när jag söker lägenhet behöver tänka på om mina kläder får plats eller inte, kul att vara sambo med svarta klänningar liksom, istället för om jag får plats eller inte.
Hela att-vara-student-grejen skrämmer mig lite.
Kom in på psykologlinjen och är fortfarande sjukt ambivalent när det gäller att veta om jag verkligen vill detta eller om jag bara krisar igenom ännu ett val av livsriktning eller om det är meningen eller om jag bara är dum. Samtidigt fick jag tårar i ögonen när jag på min lilla fröken iphone klickade fram antagningsbeskedet och insåg att all ångest jag halvt planerat i mitt huvud blev inställd och känslan bara blev en enorm lättnad. Jag kom in. Ja tack. Jag vill ha min plats. Gud är god.
Det är dit jag kommit nu. Nästangråter när jag inser att jag inte behöver ha ångest över saker jag planerar att jag ska misslyckas med. Kan någon bara ta mig i axlarna och skaka om mig, tack.
Förresten. Drack chailatte idag utan att få ont i magen. Funderar fortfarande på om hela ont-i-magen-alltid-sen-jag-kan-minnas-grejen bara handlade om något knäppt psykosomatiskt som försvann när jag började träna (och fortfarande finns kvar fast jag blivit otroligt otränad de senaste veckorna). Kanske aldrig behöver träna igen. Eller så var det bara en tillfällighet. Bättre olycka med nästa chai kanske. Slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar