Jag tänker att det vore trevligt om någon kom och ryckte ur mig mina Grinchenmanér. Hade gärna sprungit omkring i tomteluva och stulit varendaste juldekoration (särskilt de fula som är på lyktstolparna på fredsgatan som jag måste gå förbi varje gång jag ska hem.) Samtidigt har jag ju försökt på något sätt väga upp mina grinchkänslor med att vara precis som vanligt och julpynta och vara säsongsenligt glad och snäll. (Kom precis på vilken fantastisk metafor detta är för min känslomässiga höst.) = det har blivit lite för mycket. Lite för stort leende i kombination med lite för tom blick, lite för mycket julpynt i kombination med ostädad lägenhet och allmän misär. Härlisch!!!!!!
Alltså är det dags att ta tag i julen på allvar nu, såhär dan före dan. Nu ska jag ut och leka santas little helper och ge de jag inte träffar imorn sina klappar. Sedan slå in de klapparna jag somnade ifrån igår och fixa det sista med klapparna till mormormorfarfarmorfarfar. Städa lägenheten, julduscha (bada!?) och om energin finns där kanske till och med ha ett leende på g hela tiden. Vad sägs om detta? Åh, vilken bra idé! Finfint! Hejdå! Tjobaliba!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar