Blir galen av hjärnans betingade värld av låtsassignaler som gör att jag inte kan lyssna på vilken musik jag vill. Måste byta låt för att inte gå från allt-är-ok till sitter-still-och-tittar-ut-i-ingenting. Fan. Det är inte ens romantiskt roligt fint att vara deppig och grå i vintervärlden. Inte ens jag som är bäst på att romatisera de olika sinnestillstånden till max tycker det är ok längre.
Ingenting plus ingenting blir nånting. Lyssnar på Babian istället. Istället för.. nej.
Ok. Det försvann. Ok. Jag blir bitter istället. Ok. Det får väl vara ok. Bara att ta tag i ångesten, beta av de tomma dagarna och sätta igång med livet igen. Gött mos. Nu kör vi. Eller. Jo. men visst. Jag är ett svin. Att samhället bjuder på mänsklighet är ju förbannelsen vi alla lever med. Att folk skrattar när man säger du är älskad. För det som djupt inne i oss alltid sa detta budskap har nu försvunnit från det kollektiva medvetandet. Nu är det bara idioterna som mässar samma sak, om och om igen tills det bara verkar vara tomma, desperata ord. Så fortsätter jag skrapa på ytan av de personer jag vill ska vara del av livet och gräver ett hål i mig själv samtididigt. Fall ner i hålet, fyll mig med andra tankar än mina tack.
Privatisering av det egna sinnet var det ja. Inte min grej riktigt. Tar ännu en kopp kallnande kaffe och blir lite längtigt förväntansfull att höra ljuva toner från luciasjungande kids som just nu lever i världen jag levde i för två år sedan.
wooow..! vart är "like"-knappen när man behöver den?
SvaraRaderahar psykologitermerna satt sig ordentligt? :D
om du inte skulle bli någonting inom psykologin kan du ju alltid bli författare ;D
vacker text men peppa lite :) palla sitta hemma och tråka liksom. tagga tagga tagga tagga lr något ^^
kul att träffas i fredags! ha det bra!
kram pimpen