mitt liv som barbie

Startade mitt nya liv som Barbie idag. Diggar stilen. Hajar fortfarande till varje gång jag går förbi en spegel men tänker att jag snart slutar med det och med takt att mitt hår blir blekare kanske min ansiktsfärg på något mystiskt sätt ser lite mindre vinterglåmigt ut. i wish.

pappa sa, hey there blondie, och gav mig ett sånt därnt ögonkast som jag aldrig under mina tjugo år lyckats lista ut vad det betyder. Fint, fult, skrattar lite åt dig i smyg, tycker om det. No idea! Men med tanke på att han kan fälla kommentarer som "snygg plånbok, är den ny!?" eller inte märka att mamma slingat håret är han kanske inte den modeguru jag önskar få bekräftelse från i vilket fall som helst.
jens sa att jag hamnat i träsket, tittade på mig som om jag hade ett långt liv av dött risigt rött/svart/blekt hår framför mig, skakade på huvudet och valde att inte fälla någon mer kommentar. Något jag kanske ska vara tacksam för.
Några av barnen på tisdagsskoj kallade mig Barbie och undrade om jag hade peruk medan andra sa att mitt hår luktade det godaste de nånsin luktat och att jag faktiskt var fin.

Tror jag väljer att ta åt mig av faktiskt fin.
Kalles Kaviars flickvän going Robynblekt.. snart.
Behöver bara nya glasögon som inte är blå (ni kommer ihåg sverige-vibbarna. not cool). Dessutom kanske jag behöver slipa något på min psykologistudentlook. (inte bra, filippa, ta inte ut något i förskott, du blir bara mer besviken sen när du får veta att du tyvärr inte kommit in. ångestångestångest)

Dagens hår-update alltså.

Nu vidare med vad som simmar runt i mitt huvud för tillfället. Facebook(min materiella bästis jämte ne.se och min nya iphone)s oerhörda kontaktinformation till exempel. Älskar att cruiza runt och upptäcka konstiga samband. Som att min kusin festar med mitt gamla hångel från Lindome. Eller att samma kusins bal också besöktes av praktikanten. Vilka av mina klasskompisar från högstadiet som fortfarande (!) umgås, vilka faddrar som pussar vilka och vilka i Stures gamla studentkommitté som kusinen anser vara öltjuvar. Mycket intressant för en informationsknarkare som undertecknad. Mycket om kusinen också, kanske för att jag i detta nu chattar med boven från björkö. Ska snart få besök av honom och hans stödkragar, känns tryggt. Måste bara handikappanpassa min lägenhet först.

En annan grej jag tänker lite på nu är streptokocker. Tänker att det där killet i halsen nog inte är det. (springer till spegeln, gapar stort, gör självdiagnos, känner mig som fröken emma holmer aka självdiagnosernas mästarinna, tänker att lite sömn löser allt, tänker god natt) Idag har jag nämligen lärt mig något nytt; att sätta alarm på min iphone. Det kunde jag inte igår 02.24 när jag skulle hoppa i bingen. Löste problemet på ypperligt sätt. Smsade praktikanten med order om att ringa och väcka mig om jag inte infunnit mig på kontoret åtta noll noll, alltså inte funnit någon lösning på mitt alarmproblem. Hittade sedan timer-funktionen som jag ställde på fyra timmar och sexton minuter (öhmpf). Vaknade sedan till de ljuviga tonerna av marimba och ägnade sedan morgonen åt att äta flingor framför jullovsmorgon indränkt i silverschampo. Bra där. Men som redan tänkt. godnatt.